Det här med att blogga en gång per år är kanske precis lagom? Ibland känner jag ett litet sug efter att återuppliva den här gamla trasan till ordplank. Dels för att dokumentera för min egna skull, dels för att det är lite kul att ha en anledning att fotografera vad som händer i mitt liv.

 

Jag är numera en sådan där legitimerad dietist och har snart jobbat åtta veckor på kommunen - i Växjö. Hipp som happ blev jag visst smålänning, efter att ha låtit Västerbotten utövat sin magi på mig under nästan fyra år. Och det där med att helt plötsligt vara ett namn, en titel, får mig också att tveka till att damma av detta projekt till textverksamhet. Men vi får se. Kanske behöver jag ett forum för att skriva av mig om äventyr, lägenhet och framtidsplaner. Och hitta på och försöka uppfylla såna här listor. Och ha en anledning till att köpa ett nytt kamerahus.

 

Vi får se.

Det här med bloggande går ju inte alls bra för min del. Återigen har jag kanske tre inlägg som är nästan klara, men som inte fått publiceras av en eller annan anledning. Någon typ av prestationskrav, kanske. Att ska jag uppdatera för första gången på ett år så ska det fanimej vara bra också. Men tror att det mest beror på att jag inte har tid. Min kalender svämmar över med olika färger varje dag och att-göra-listorna varje vecka likså. Samtidigt som jag tycker om att organisera, ha saker att göra, engagera mig, utnyttja min tid så måste jag erkänna att det tär på spontaniteten. Men istället för att skriva en meterlång text så kommer en livsuppdatering från senast i listform.

- Sommaren 2014 spenderade jag tre veckor åt tågluff genom europa med min bästa person. Tittar på bilder från resan och vill bara göra det igen, igen, igen!
- Hösten var trög och traglig, men fortsatt fördjupning i lindy hopens fantastiska värld ljusade upp.
- I oktober startade ett europeiskt studentnätverk för dietiststudenter, där jag är med som ledamot/anchor!

- Har engagerat mig i massor av roliga saker i kostvetenskapliga studentföreningen.

- Förra helgen var vi i Åre och jag kan numera åka slalom rätt så hyffsat. Alperna 2015/2016, here I come, heh.

- I början av aprik åker jag och tre av de mest awesoma klasskamraterna till Edinburgh några dagar!

- Studerar min femte termin av sex på dietistprogrammet. Om ett år är jag förhoppningvis i tjänst!

- Till sommaren ska jag bli sambo för första gången i mitt liv. Känns spännande och lite läskigt på samma gång.

 

Nu ska jag återgå till att lära mig allt om magtarmsjukdomar, födoämnesöverkänsligheter och hur en ska behandla dessa med kost. Inser mer och mer för varje kurs att jag faktiskt har valt helt rätt utbildning.

 

 

Sitter i ett stort kök i ett hus med stor tomt, på en ö i Blekinges skärgård. På nyårsafton högg jag ved för första gången i mitt liv och på kvällen dansade jag vinfylld med mitt hjärtas man. Den där som funnits i mitt liv över ett år nu, den där som varit någon att kalla min i snart sex månader.

 

Min julafton spenderades med att bada i Atlanten och vandra längs med en folkfylld strand. Noll julkänsla men tiotusen gånger så glad av all d-vitamin som letade sig in under solskyddskrämen. Inte så att jag ogillar julen, men det var otroligt fantastiskt att slippa all julhets med mat, paket, och trevlig stämning.

 

Och här sitter jag nu trettiofyra dagar efter att jag skrev orden här ovanför, som just då aldrig blev någon annans att läsa. Det är inte första inlägget sedan i juni tjugohundratretton som bara blivit utkast; men de blir ju som liksom aldrig mer än halvklara och alltid har det varit svårt att hitta de ord som bara inte blir en klump av klyschighet.

 

Numera är jag en tredjedels dietist; Åsa-kombo i snart tretton månader; flickvän sedan nästan sju månader tillbaka; en hyffsat bra nybörjare på lindy hop samt innehar ett förstahandskontrakt på en studentfyra. Jag har stora drömmar om att få se världen tillsammans med honom i sommar, kanske Island, och att få se mer av detta underbara Västerbotten jag ju numera är bosatt i. Jag längtar efter att få så några omsorgsfullt valda frön och att täcka vårt hem med murgrönor, palmer och krydd- och örtväxter. Jag längtar efter så himla mycket. Men inte bort, verkligen inte bort. Det är här jag hör hemma ändå, just nu. Här i Umeå och med alla de fantastiska människor jag lärt känna sedan jag flyttade hit för sjutton månader sedan.

 

Kanske kommer jag bli bättre på att uppdatera här, eller kanske inte. Jag tycker ju verkligen det är kul att skriva men det är ju det där med livet och att en inte ska leva i hundratio men det blir ändå så för det är ju så tråkigt att ha tråkigt.

 

 

 

 

Har ganska länge funderat på vad i himlans jag ska hitta på med min långa hårman, som mest har suttit i en fläta senaste månaderna. I lördags behövde jag inte fundera längre då jag fick chansen att vara hårmodell! Fick med andra ord en ny frisyr och lite (ganska mycket) ny färg för noll kronor av några av de bättre frisörerna i Sverige. Så himla spännande grej och jag fick en sådan frisyr jag ändå hade funderat på att klippa! Nu ska jag bara vänja med vid de rosa partierna som inte känns särskilt jag, men som jag tydligen ska passa i, och lära mig vad en gör med kort hår när det är smutsigt och en inte kan dra ihop det i en fläta.

 

Nu är jag inne på min fjärde vecka som dietiststudent och hela konceptet känns helt och fullt rätt för mig (även om vi just nu läser tolv högskolepoäng med kemi och jag vaknar mitt i natten med kemisk terminiologi snurrandes i hjärnan). Annars är det mest en liten längtan efter vår som börjar gro i mig, men den tiden på året kommer ju också i sinom tid.

 

Två bilder från min nästsista dag på tjugohundratolv. Tog tåget österut (från Norrköping) till Askersund där en Camilla och en Björn fanns. Här ovan var vi på besök vid vårt framtida hem - Stjernsunds slott. Och eftersom slottsgården ju egentligen är våran tog vi oss friheten att göra årets första (och sista) snöhen - Renhen (jo, vi är fiffiga och roliga på det sättet).

 

Rätt spontant känner jag att 2012 var ett himla bra år för mig. Jag utvecklades något otroligt som person och har blivit en bättre och självsäkrare version av mig själv. Ingenting som skedde de trehundrasextiosex dagarna kan jag säga att jag ångrar, och ingenting som inte hände känner jag att jag missade.

 

Sex månader av mitt år spenderades i en villa på tyska landsbygden. Att åka i väg som au pair är en av de bästa sakerna jag gjort, även om det emellanåt var rätt mycket hemlängtan och att jag inte gjorde mycket alls med min tid. Sedan mellanlanda jag i Stockholm under ungefär sex veckor, hos världens bästa Camilla, där jobb på Gröna Lund stod på repertoaren. Efter det blev det september och en ny stad. Dela lägenhet med Ronja, börja en engelskakurs på Umeå universitetet och börja lära känna en hel drös med nya människor. Resten av året bestod av skola, lära känna fina Umeå, hitta nya vänner, lite lagom med fest, extrajobb och lite dramatik. Sen pangbom så for jag ner till Norrköping (och Småland) för jullov och årets sista dag spenderade jag med två helt fantastiska personer i ett hus vid Vätterns norra strand.

 

Nu är det 2013 och om femton dagar börjar jag vägen till det som är min framtid. De närmaste tre åren ska jag studera kostvetenskap, fysiologi och dietik och sen är jag (förhoppningsvis) klar dietist! Så nervös men glad inför detta!

 

Annars håller jag tummarna för att 2013 ska bli ett bra år med lagom mycket dramatik och inte jättemycket kaos och att jag ska få (och ge) precis så mycket kärlek jag förtjänar - det vill säga otroligt mycket.

Det här med att blogga är visst inte min starka sida numera. Tänker skylla på att jag nästan aldrig använder min kamera längre. För hur kul är det att läsa en blogg med endast konstiga texter och inga roliga bilder att kika på (som gör att en kan låtsas om att en läste det personen skrev)? Nä men precis, tänkte väl det, inte alls kul.

 

Här har ni i alla fall en tjuvkik på det som komma skall i boendeväg för mig. Ännu ett originalkök (i vitt denna gång) med gigantisk matplatsdel och totalt åttioen kvadratmeter som jag och två andra tjejer ska sprida ut oss på. Jag blir fortfarande kvar i Umeå och om två dagar får jag reda på om jag i januari ska påbörja tre år på ett program som leder till, vad jag tror är, mitt drömyrke.

 

Egentligen har jag ju faktiskt lite på gång för den här bloggen, texter mest. Är det något ni är intresserade av att läsa?

 

 

 

Någon gång i våras, precis när det annonserats att Lady Gaga skulle göra en extrakonsert i Stockholm, insåg jag att: men hallå, det här vill jag ju se. Som tur har jag världens bästa Camilla och tillsammans lyckades vi få två ståplatsbiljetter till denna konsert.

 

Efter månader av små-peppande eskalerade det igår när vi rotade runt i garderoben efter det mest fabulösa vi kunde hitta. Det slutade med att vi matchade i playsuits, galna strumpbyxeben och platåer. Genom regnet äntrade vi Globen och ner på golvet. Sedan följde ett halvdåligt The Darkness, som endaste lyckades peppa publiken när de nämnde huvudakten. Sen, klockan halv nio, brakade en av de mest fantastiska shower igång. Jag hade vissa förväntningar men denna unga kvinna tog mig helt med storm. Att kunna bjuda på en sådan show men ändå hålla det så personligt och relativt intimt - med en publik på 16.000, det är det inte många som kan. Med andra ord är denna tjej värdv varenda sekund av fame hon får.

 

Efter en vår av idogt sökande av lägenheter i Umeå via blocket och bostadsförmedlingar så dök det en dag upp en blocketannons med en halvtaskig mobilbild på ett mintgrönt kök, med femtiotalsluckor. Mitt hjärta rusade iväg och i halv panik skrev jag ihop en presentation av mig själv och min framtida kombo, där jag total-swoonade för detta kök. Två dagar senare får jag ett samtal av henne som skulle hyra ut lägenheten, och ännu två dagar senare öppnar jag ett mejl där hon erbjuder att lägenheten är vår fram till sista januari - om vi vill.

 

Så i helgen flyttade jag in mina arton kartonger med kläder, skor, böcker och porslin och det mesta av mina möbler och nästa helg kommer min (numera före detta) brevvän från Boden ner med sina saker och möbler till denna lilla pärla. Sedan sker min riktiga inflyttning den första september, då jag packar ihop mig från Camillas etta i Stockholms-förorten och börjar skolan i den stad jag velat studera i sen början av gymnasiet.

 

Och ja, kära ni som fortfarande hänger kvar och läser i denna utdöende blogg: fler foton kommer när vi kommit iordning lite mer ordentligt. Lovar.

 

Idag är det exakt fjorton dagar kvar tills jag sitter på tåget tillbaka hem till Sverige - för gott. Känns så himla underligt hur snabbt det senaste halvåret passerat. Som i en fingerknäppning, nästan.

 

Börjar inse hur otroligt bortskämd jag varit med solupp- och nedgångar samt en hel drös med andra vyer, senaste sex månaderna. Häromkvällen kunde jag direkt från min säng se ut över hagen där korna håller till; två kalvar sprang runt och lekte i ett sådant där perfekt sommarkvällsljus. Eller så kan jag bara promenera en kilometer uppför kullen och se ut över en dal omgiven av ett fint kuperat landskap, stå på balkongen mitt i natten och se hur en åskstorm härjar några mil bort eller vakna klockan fem till detta nedanför. Ja, jag kommer verkligen sakna detta ställe.

 

Egentligen försökte jag göra klart nästa del i detta lilla projekt, samtidigt som jag drabbades av världens lust att öppna upp mitt hjärta för lite raka sanningsord. Fast i slutändan så lämnade inga vettiga ord mig alls ikväll, så jag tänkte att ett foto som jag fotograferade för sådär tretton månader sedan (men som legat oredigerad till igår) kunde få visas upp.

På fredag åker jag till Sverige några dagar, för lillasysters student och mys med några av de där jag inte fattar att jag klarar av att vara drygt hundra mil ifrån. Har den lilla hemlängtan igen så detta kommer lägligt.

Förra lördagen hade jag chansen att få besöka Frankfurt (am Main) - Tysklands femte största stad. Dock hade jag inte världens tur med vädret så besöket blev bara fyra timmar långt. Men under en timme, när jag hade tagit mig till stadsdelen Westend (hoppa-på-första-u-bahn-och-hoppa-av-efter-tre-stationer-tekniken), var det uppehåll med en aning sol som kikade fram. Frankfurt får klart godkänt som stad (trots vädret) men just nu peppar jag mest min två dygns-vistelse i Amsterdam om tre dagar!

Ibland så fungerar kroppen konstigt. Som när en är i ett av de där tidiga sömnstadierna och vaknar av hur den första solstrålen faller in i ens rum. Vid halvt medvetande tänker en: soluppgång, fint ljus, borde fotografera. Så var det imorse - igen. Jag stapplade ur sängen, traskade ut på balkongen och detta ovan mötte mig. Tog fyra foton och så fort jag la mig ner i sängen igen somnade jag.

Så nu har ni fått en liten liten liten glimt av våra långhåriga sommargrannar också! Och ännu ett foto på den rätt så fantastiska utsikten från min balkong.

(Förresten är detta album något av det bästa på länge! Särskilt det här och det här.)

Jag vet inte ens vart jag ska börja. Det här med att skriva (eller fotografera) funkar inte alls för mig just nu. Inte ens när jag får en väldigt bra anledning till att hitta på något här (fast jag jobbar på den där bra anledningen - lovar). Men jag vill vill vill kunna. Vill ha ork till att redigera foton från när jag var i Berlin (för sådär sex veckor sedan), eller berätta lite om hur mycket jag tycker om Norrbotten. Eller bara berätta om hur fint det är att vara aupair åt två söta tysk-svenska tjejer. Men det går inte riktigt.

Hur som helst, i morse vaknade jag kvart över sex och såg hur ett litet ljus låg fint över väggen. Rullade i princip ur sängen och stapplade fram till fönstret och möttes av synen nedan. Lite sådär halvsovande lyckades jag i alla fall ta ett någorlunda foto. Sen gick jag och la mig igen och somnade om.

Och här har ni det färskaste fotot som postats på mig på säkert ett halvår - tagit så sent som för fem timmar sedan. Tänkte att ni kanske ville veta hur personen bakom alla ord och dessa foton ser ut? Om inte så har ni i vilket fall här en rödhårig och (som alltid nuförtiden) osminkad Louise!

1. Döden. 2. Fin garageport. 3. Utsikt från kullen. 4. Hameln - råttfångarstaden. 5. Nya hörlurar. 6. En fjording som bor bredvid posten. 7. Holocaust-Mahnmal. 8. Berlin Hauptbahnhof. 9. Bra sätt att vakna på. 10. Morgondimma. 11. Matchar gatustenen. 12. The Shins. 13. Emmet. 14. Harry Potter-present. 15. Jordglob. 16. Någonstans över Sverige

Just nu är jag tillbaka i Norrköping, för drygt en veckas tid! Har spenderat helgen i Stockholm med superfantastiska människor, konsert, filmmys och promenad (och ett högskoleprov). Vill mest försöka hinna träffa alla mina vänner i den här staden innan jag åker vidare upp till Boden nästa tisdag för att träffa mitt saknade norrbottenshjärta, som jag inte träffat sen i september.

Har senaste månaden haft en helt otrolig hemlängtan; saknaden efter min familj och alla vänner, så det känns bra att sitta i pappas lägenhet fyra våningar upp med utsikt över Nya torget. När jag far tillbaka fredagen den trettonde så är det ungefär tre månader till, innan jag flyttar ifrån min fina tysklandsfamilj på heltid. Känns konstigt. Men inte något jag ska tänka på nu, kanske.

Lite foton från vår lördag. Skulle jag välja, skulle jag kunna spendera varje lördag med detta gäng (och några till); mest göra ingenting och må bra av att vara med sådana en tycker om. (Hej vem skänker mig några miljoner så jag kan köpa en bostad i Stockholm så jag får vara med min mini-familj varje dag?)

Pannkakor med vispad grädde, nutella och färska hallon. Brötchen med lax och färskost, paprika.

Blandsallad med bästa dressingen någonsin. Potatismos, hälleflundra och pilgrimsmusslor med saffranssås.

Pasta med tomatsås och (om jag inte minns det fel) torsk.

Yoghurt med knuspermüsli och färska hallon, brötchen med ost och en kopp té.

Yoghurt med knuspermüsli och färska hallon, brötchen med ost och gurka, kokt ägg och två chokladbollar.

Ris á la Malta, brötchen med ost och ett glas multivitamindryck. (Inte min bästa frukost någonsin, nej.)

Helstekt marulk med ris samt paprika-tomat-sås och en gräddtimjansås.

Pannkakor med grädde, nutella och banan samt några med äppelmos, kanel och lite grädde.

Brötchen med ost och gurka, samt en skosbärssmoothie.

Kidneybön-champinjonsås med pasta och en ananans-kokossmoothie.

Avokado-choklad-plättar, vispad grädde med vaniljyoghurt samt bananslantar.

Kryddiga linsbiffar med jordnötssås och ris.

Soyakorv-rödlöks-äggröra med ost-knäcke och en jordgubbsactimel.

Pannkakor med grädde, nutella och bananslantar samt ett klyftat äpple, och ett glas färskpressat apelsinjuice.

Gratinerade spenat-tortellinis i purjolökssås samt gurkskivor och rödlök i Werners bästa dressing.

Dessa tre skönheter (utseendemässig och ha-på-sig-mässigt) är numera i min ägo. Den mörkturkosa hittade jag i denna etsyshop och kände att den var ganska exakt vad jag letat efter i vardagsklännings-väg. Och då fick den gröna med vit krage liksom hänga på. Den svartvitrandiga, som jag stod i femtio minuter i kö för att testa, är från Primark.

(Och detta med att ta foton på själv är jag varken särskilt bra eller van vid.)

Imorgon tar jag tåget till Berlin för att träffa Camilla och Björn! Där blir det förhoppningsvis veganmat i mängder, drinkar och kanske någon flohmarkt. Kan knappt förstå att det är hela två år sedan jag senast besökt staden!