Små tecken

Det omedvetet gröna som alltid kommer binda oss samman
Hjärta mot hjärta flera tusen miljoner länder emellan
Alltid samma gröna hjärtan
även den dag vi glömt allt


När man inte kan skrika längre

Inspirationen från djupet
dit du aldrig nådde
Orden som lämnar mig
ta till vara på dem
Stelheten i dina tankar
kan inte smitta mig
Fem decimeter framåt
vi skiljer oss åt


En stormvind genom mina tankar

Någonstans har jag tappat mig själv, kanske hade jag aldrig hittat mig själv innan jag snurrade in mig i livets kamouflage. Jag vet inte vart jag är på väg, vad mitt mål är. Jag vet inte vem jag vill vara, vart mina drömmar har sin grund. Det som ska föreställa min värld är vänd upp och ner och är dränkt i syra. Jag hittar inte orden längre, jag hittar inte den som är jag. Kanske är det dags att gå vidare. Fylla orden med rätt mening någon annanstans. Kanske borde jag lägga ner projekt-jag-tror-att-jag-kan och kapitulera för påverkan från andra sidan jorden. Det borde bygga upp men för varje andetag hamnar jag tre centimeter längre bort från det som är jag.

För dig gjorde jag allting fel,
och nu vet jag inte vad som är rätt.

Food Fashion Falafel goes Food Fashion Gossip

Vi lever igen, läs eller dö ovetande!
Food Fashion Gossip.


Across the Universe

Den här filmen är lite av den mest fantastiska jag sett på länge. Musikalfilm med endast Beatles-låtar, kan det bli mer underbart? Eller, om man har svårt för nya versioner av redan fulländade låtar kan den här vara lite krånglig ibland men oj, de lyckas bra tycker jag. Handlingen är ju fasligt fin också och charmiga U2-Bono är med på ett hörn. Se den och känn kärleken!

Come Together från filmen Across the Universe


Rädda din egna besvikelse

Jag tar ett extra djupt andetag
och vänder soluppgången ryggen
Du är borta från mina tankar
och fokusen ligger utanför hjärtat

Ögonen Orden Ondskan
Inget av det där räddar min värld

Du känner mig inte mer än vårdoften
besvikelsen är på sin yttersta gräns
Jag vet att jag föralltid är starkare
än dig och dina kvävande ord


I like the fact that you depend on me

Anna Ternheim, solo med endast sitt piano och sin gitarr med på scenen. Låtlistan var perfekt rakt igenom och framförandet sådär hjärtskärande vackert som bara Anna kan få det att vara. Hennes underbara röst naket till ett piano eller den akustiska gitarren, eller bara som en sjungande berättarröst som när Let It Rain framfördes helt a cappella. Är det på något sätt man ska se Anna Ternheim, så är det såhär. Detta var sjunde gången jag fått äran att se henne live och hon blir bättre för varje gång, och äntligen fick jag höra Bridges live.

 


startsidan  



RSS 2.0