In the dark, she loves to dance in the dark
In perfect isolation here behind my wall
Efter att ha haft två biljetter upphängda på väggen sedan i slutet av augusti förra året satte sig min far och jag oss nervöst ner tio minuter innan utsatt starttid. Nitton och femtio släcktes lamporna ner och någon halvminut senare drar In The Flesh? igång tillsammans med ett helt galet arrangemang av fyrverkerier. Och redan där fylls mina ögon upp av tårar och en helkroppsrysning får nästan plastsisten jag sitter på att skaka. Följande dryga hundra minuterna sitter jag mest och gapar och skakar och med tårfyllda ögon.
Det är en gigantisk mur som byggs upp, projektioner med de mest fantastiska och läskiga (och Pink Floyd:iga) animationerna jag sett. Det är enorma uppblåsbara marionettdockor av Pinks mor och the schoolmaster, en flygande gris, sjungande barn, en trasdocka och soldater, flygplansattacker och uppmaningar att inte lita på regeringen.
The Wall är antagligen ett av de mest genialiska album som skapats. Den röda tråden rakt igenom, med storyn om Pink och de övriga karaktärerna.. Jag kan bara inte sätta några ord på det. Allt jag kan be er göra är att lyssna på det själv, från början till slut. Det är nog enda sättet att förstå det genialiska och fantastiska.
Från Rockfoto.
Tredje maj på Cirkus - Sufjan Stevens
Sufjan Stevens. Denna man jag inte lyssnat särskilt mycket eller länge på men som jag ändå såg fram emot att se live. Dock såg jag väl mest fram emot att höra något i stil med hans album Illinois men möts istället av en setlist nästan uteslutande från det psykedeliskt galna The Age of Adz (som jag inte lyssnat igenom en endaste gång).
Det var alltså nästan två timmar med musik baserad på rörelser. Och UV-ljus, neon, rymd- och framtidstema och autotune. Och jag älskade det. Det är precis sådär den typen av musik ska upplevas! Fast när Sufjan med musiker och bakgrundsdansare gick av scenen, utan att återvända, efter dem tjugofem minuter långa (fantastiska) Impossible Soul kändes det ändå som det saknades något. Och när Sandra lyckas knycka till sig en setlist fick vi beviset framför oss: Han hade helt struntat i att spela extranumren UFO och Chicago! Ett antiklimax med råge.
Efter mycket skrik och tjat (av vissa i sällskapet) om hur stort hatet var mot diverse fiktiva övre makter var just på grund av detta svek, tror jag vi enades om att det var en fantastisk konsert - fram tills att han struntade i att ge oss det bästa han skapat.
I'll explain everything for the geeks
Britta Persson på Södra teatern
Bestämde mig för att förlänga min Stockholmsvisit igår och lite halvt på impuls göra tuffa Camilla sällskap på Britta Persson! Även fast jag var så trött att jag nästan somnade därinne på Södra teatern så var Britta väldigt fin och jag ångrar mig inte en sekund. Bra sällskap och fin konsert gjorde absolut min torsdagskväll!
Årets mest efterlängtade fredag
Jag har skyhöga förväntningar och jag hoppas på att ha en person som håller mig i handen under hela konserten. Annars vet jag inte riktigt om jag kommer klara av att stå upprätt hela spelningen igenom.
I'll explain everything to the geeks
Det blev fredag och vi ramlade iväg bort mot tältet där de mystiska amerikanerna skulle komma och sprida magi. Jag stod där, under den där knappa timmen, och gapade. Live var musiken så obeskrivlig att jag inte förstod att jag inte kunde upptäckt det via mina hörlurar. Festivalen tog slut, vi begav oss hem till andra sidan landet i regnet.
Den hösten, under september och oktober månad, tror jag att det enda jag lyssna på var dessa magiker. På bussen till skolan, under mattelektionen, när jag skulle sova. De passade in så perfekt med sitt dämpade, melankoliska lycka. För ja, deras musiken gjorde mig lugn i en tid som snurrade snabbt fast det gick för långsamt. Efter ett par veckor började jag lyssna på deras album Alligator, och kärleken dök djupare. Hur kan någon få musik att låta så underbart? var min enda tanke.
Sedan dess har de alltid varit de som jag fallit tillbaka på när allt annat blivit uttjatat. Det är deras album, helst Boxer, som jag lägger i cdspelaren när jag behöver känna att det här är jag och musiken är bara för mig.
Igår släpptes deras nya album, High Violet. Jag har redan lyssnat igenom albumet ett tiotal gånger. De har gjort det igen, skapat magi, och de lyckades överträffa mina skyhöga förväntingar. I augusti ska jag se dem i slottskogen igen och jag tänker låta dem lyfta upp mig ovanför molnen av magi och lycka.
Det här är endast för min egna skull.
Magiker från New York.
Can you hear me?
Postcards from far away
You left the sweetest taste in my mouth
Försäljning av biljetter
Pris: 750kr.
Sektion N1, rad 35.
Om så önskas ingår mitt sällskap, bilplats till Göteborg (om du bor I Norrköping, på vägen till Göteborg härifrån eller kan ta dig hit) samt övernattning. Även bilplats hem ingår om det önskas. Annars så finns det möjlighet till att köpa två biljetter på platserna bredvid varandra.
SÅLD!
2. Ståplats/1:a våning oreserverad sittplats till Coldplay på Wembley, London. Fredag 18 september.
Pris: 650kr
Om så önskas ingår mitt sällskap till konserten och annan eventuell London-vistelse. Ryanair har billiga flygpriser (55kr) t/rtr till London just nu. Jag hade tänkt flyga till London den sjuttonde september och flyga hem på måndagen den tjugoförsta, ifall det kan vara intressant att veta.
SÅLD!
One day we're goona work it out
You know it makes my heart beat
Nu fattas det bara att någon fin svensk festival bokar dem till i sommar och jag lär köpa en biljett dit direkt.
Ensamhushåll - Vinternoll2
Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
Kom och hjälp mig jag behöver dig igen, igen, igen
If I had a heart I could love you
Ingen har väl missat Fever Ray? Det kan ni väl ändå inte ha gjort. Jag menar.. If I Had a Heart är kanske en av årets hittills bästa låtar! Just nu håller jag på att lyssna igenom albumet (som även det heter Fever Ray) och än så länge har jag dött sådär femton gånger på varje spår. Det är helt sjukt underbart! Karin Dreijer är personen bakom Fever Ray och hon är ju även femtio procent av the Knife. Det märks verkligen. Om inte på den där unika känslan i Karins röst så i musiken - den djupt rotade elektroniska musiken som har så mycket känsla att det nästan är sjukt. Den tjugosjätte mars spelar hon i Stockholm och jag kan meddela att jag ska vara där. Jag ska vara där och halvt dö på det där sättet man bara kan göra under en electrospelning som Karin är delaktigt i.
Fever Ray - If I had a heart
(sjukt läskigt video, ja!)
Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu
Jag är efter, jag vet. Men jag har förälskat mig i den tillslut, åtminstone..
Lars Winnerbäck är fin och Miss Li låter fasligt bra på svenska.. Tillsammans är de "Hej rysningar-längs-hela-ryggraden!"
I don't know what's right and what's real anymore
Lily Allens nya låt är underbar. Jag älskar den och videon! Hennes hår är något av det finaste jag sett - sådant vill jag också ha och lyckas vara söt i det (den kombinationen funkar dock inte). Klänningen är ursöt också, hela hon.
Lily Allen - The Fear