Vi får se.

Det här med att blogga en gång per år är kanske precis lagom? Ibland känner jag ett litet sug efter att återuppliva den här gamla trasan till ordplank. Dels för att dokumentera för min egna skull, dels för att det är lite kul att ha en anledning att fotografera vad som händer i mitt liv.
 
Jag är numera en sådan där legitimerad dietist och har snart jobbat åtta veckor på kommunen - i Växjö. Hipp som happ blev jag visst smålänning, efter att ha låtit Västerbotten utövat sin magi på mig under nästan fyra år. Och det där med att helt plötsligt vara ett namn, en titel, får mig också att tveka till att damma av detta projekt till textverksamhet. Men vi får se. Kanske behöver jag ett forum för att skriva av mig om äventyr, lägenhet och framtidsplaner. Och hitta på och försöka uppfylla såna här listor. Och ha en anledning till att köpa ett nytt kamerahus.
 
Vi får se.

Livsuppdatering

Det här med bloggande går ju inte alls bra för min del. Återigen har jag kanske tre inlägg som är nästan klara, men som inte fått publiceras av en eller annan anledning. Någon typ av prestationskrav, kanske. Att ska jag uppdatera för första gången på ett år så ska det fanimej vara bra också. Men tror att det mest beror på att jag inte har tid. Min kalender svämmar över med olika färger varje dag och att-göra-listorna varje vecka likså. Samtidigt som jag tycker om att organisera, ha saker att göra, engagera mig, utnyttja min tid så måste jag erkänna att det tär på spontaniteten. Men istället för att skriva en meterlång text så kommer en livsuppdatering från senast i listform.

- Sommaren 2014 spenderade jag tre veckor åt tågluff genom europa med min bästa person. Tittar på bilder från resan och vill bara göra det igen, igen, igen!
- Hösten var trög och traglig, men fortsatt fördjupning i lindy hopens fantastiska värld ljusade upp.
- I oktober startade ett europeiskt studentnätverk för dietiststudenter, där jag är med som ledamot/anchor!
- Har engagerat mig i massor av roliga saker i kostvetenskapliga studentföreningen.
- Förra helgen var vi i Åre och jag kan numera åka slalom rätt så hyffsat. Alperna 2015/2016, here I come, heh.
- I början av aprik åker jag och tre av de mest awesoma klasskamraterna till Edinburgh några dagar!
- Studerar min femte termin av sex på dietistprogrammet. Om ett år är jag förhoppningvis i tjänst!
- Till sommaren ska jag bli sambo för första gången i mitt liv. Känns spännande och lite läskigt på samma gång.
 
Nu ska jag återgå till att lära mig allt om magtarmsjukdomar, födoämnesöverkänsligheter och hur en ska behandla dessa med kost. Inser mer och mer för varje kurs att jag faktiskt har valt helt rätt utbildning.
 
Två bilder från tågluffen juni-juli 2014, i Bad Gastein, Österrike.
 
 

Kärlekens alla färjor

Sitter i ett stort kök i ett hus med stor tomt, på en ö i Blekinges skärgård. På nyårsafton högg jag ved för första gången i mitt liv och på kvällen dansade jag vinfylld med mitt hjärtas man. Den där som funnits i mitt liv över ett år nu, den där som varit någon att kalla min i snart sex månader.
 
Min julafton spenderades med att bada i Atlanten och vandra längs med en folkfylld strand. Noll julkänsla men tiotusen gånger så glad av all d-vitamin som letade sig in under solskyddskrämen. Inte så att jag ogillar julen, men det var otroligt fantastiskt att slippa all julhets med mat, paket, och trevlig stämning.
 

Och här sitter jag nu trettiofyra dagar efter att jag skrev orden här ovanför, som just då aldrig blev någon annans att läsa. Det är inte första inlägget sedan i juni tjugohundratretton som bara blivit utkast; men de blir ju som liksom aldrig mer än halvklara och alltid har det varit svårt att hitta de ord som bara inte blir en klump av klyschighet.
 
Numera är jag en tredjedels dietist; Åsa-kombo i snart tretton månader; flickvän sedan nästan sju månader tillbaka; en hyffsat bra nybörjare på lindy hop samt innehar ett förstahandskontrakt på en studentfyra. Jag har stora drömmar om att få se världen tillsammans med honom i sommar, kanske Island, och att få se mer av detta underbara Västerbotten jag ju numera är bosatt i. Jag längtar efter att få så några omsorgsfullt valda frön och att täcka vårt hem med murgrönor, palmer och krydd- och örtväxter. Jag längtar efter så himla mycket. Men inte bort, verkligen inte bort. Det är här jag hör hemma ändå, just nu. Här i Umeå och med alla de fantastiska människor jag lärt känna sedan jag flyttade hit för sjutton månader sedan.
 
Kanske kommer jag bli bättre på att uppdatera här, eller kanske inte. Jag tycker ju verkligen det är kul att skriva men det är ju det där med livet och att en inte ska leva i hundratio men det blir ändå så för det är ju så tråkigt att ha tråkigt.

När hjärtat behöver gå itu litegrann

Idag lämnade en av mina nyckelpersoner här i Umeå staden för att söka nya äventyr på sydligare bredgrader. Så igår ordnade grabbarna en rätt fantastisk ceasarsallad med hemmavispad dressing (och marinerade samt panerad quornfiléer till oss vegetarianer) och en dödsmäktig choklad-amaretto-pannacotta med jordgubbar och hallon till dessert för att få säga hej-då-för-denna-gång-älskade-Anna. Otroligt lyckad kväll med god mat, bästa människorna och ett lagom sorgligt kramkalas på slutet. Sen promenerade jag hand-i-hand genom midnattssol-ljusa Umeå med hen den där som just nu får mig att le lite extra mycket, men det är en annan historia.
 
 
Du var den första jag hade en konversation med på universitetet och du är en nyckelperson till varför mitt liv här i Umeå är så himla fantastiskt som det är. Nu har du lämnat oss, pektinet som sammanfogade två grupper till en. Hästtjejen som inte delar min politska syn men som ändå är vettig att diskutera med. Dig jag skulle kunna pussa och krama på i evigheter och som igår fick mitt hjärta att gå itu när jag kramade dig hejdå. Hejdå fina Anna. I höst kommer jag till de östgötska slätterna och blandar brandy och julmust med dig.
 

När jag försöker fixa slutar det mest såhär

 
Någon gång i början av mars hittade jag denna kökspall övergiven i soprummet och eftersom en kökspall i precis den här modellen stått på min önskelista ett tag fick den följa med hem, trots sina skavanker. Efter lite skrapande och pillande lossnade plastgalonen och efter lite skrubbning sken den som ny. Nu har den dock stått såhär i två månader då jag aldrig kommer till skott med vilken typ av plast-bordstablett jag ska klä den i. Funderar på denna med mumin, denna med det snygga virrvarrv-mönstret eller någon med ett fint marimekko-mönster men min beslutsångest är alldeles för påtaglig.
 

Lite förändring, såhär på vårkanten


Har ganska länge funderat på vad i himlans jag ska hitta på med min långa hårman, som mest har suttit i en fläta senaste månaderna. I lördags behövde jag inte fundera längre då jag fick chansen att vara hårmodell! Fick med andra ord en ny frisyr och lite (ganska mycket) ny färg för noll kronor av några av de bättre frisörerna i Sverige. Så himla spännande grej och jag fick en sådan frisyr jag ändå hade funderat på att klippa! Nu ska jag bara vänja med vid de rosa partierna som inte känns särskilt jag, men som jag tydligen ska passa i, och lära mig vad en gör med kort hår när det är smutsigt och en inte kan dra ihop det i en fläta.

Aurora borealis

 
Så ikväll var kvällen då det skedde. Söndagen den sjuttonde mars tjugonhundratretton fick jag uppleva mitt allra första norrsken! Och enligt infödda källor (det vill säga min rumskompis Åsa) var det väldigt starkt och fint! Vi stod uppe på en kulle några minuter hemifrån, beundrade de kosmiska krafterna och såg både en figur i strimmorna samt en rymdval i molnen dit all norrsken färdades. Vår teori är att den var här och laddade sig med solenergi innan den fortsatte sin resa genom universum.
 
(Ursäkta de rätt dåliga bilderna. Min kamera klarar inte iso-pressning särskilt väl och mitt stativ har visst försvunnit i flytten.)

With hope of finding more

 
Nu är jag inne på min fjärde vecka som dietiststudent och hela konceptet känns helt och fullt rätt för mig (även om vi just nu läser tolv högskolepoäng med kemi och jag vaknar mitt i natten med kemisk terminiologi snurrandes i hjärnan). Annars är det mest en liten längtan efter vår som börjar gro i mig, men den tiden på året kommer ju också i sinom tid.

Lager på lager på lager

 
Två bilder från min nästsista dag på tjugohundratolv. Tog tåget österut (från Norrköping) till Askersund där en Camilla och en Björn fanns. Här ovan var vi på besök vid vårt framtida hem - Stjernsunds slott. Och eftersom slottsgården ju egentligen är våran tog vi oss friheten att göra årets första (och sista) snöhen - Renhen (jo, vi är fiffiga och roliga på det sättet).
 
 
Såhär såg utsikten från mitt nya kök ut, morgonen efter min första natt i lägenheten. (Bilder kommer så snart vi fått upp saker på väggarna och så!) Fantastiskt med d-vitamin men så kallt att en ändå bara klarade kvarteret runt i kylan innan en förfrös näsan. Under där ser ni mig på jättenära håll, med minimala pupiller.
 
 
Här står jag i nya köket och ser klämkäck ut, rörandes i en gryta för att jag ska bli lokal-kändis (i Småland, haha) och då behövdes en sådan här bild. Rätt spännande där, vad lite kontakter plus fiffigt efternamn kan göra. 

En såndär sammanfattning, antar jag

Rätt spontant känner jag att 2012 var ett himla bra år för mig. Jag utvecklades något otroligt som person och har blivit en bättre och självsäkrare version av mig själv. Ingenting som skedde de trehundrasextiosex dagarna kan jag säga att jag ångrar, och ingenting som inte hände känner jag att jag missade.
 
Sex månader av mitt år spenderades i en villa på tyska landsbygden. Att åka i väg som au pair är en av de bästa sakerna jag gjort, även om det emellanåt var rätt mycket hemlängtan och att jag inte gjorde mycket alls med min tid. Sedan mellanlanda jag i Stockholm under ungefär sex veckor, hos världens bästa Camilla, där jobb på Gröna Lund stod på repertoaren. Efter det blev det september och en ny stad. Dela lägenhet med Ronja, börja en engelskakurs på Umeå universitetet och börja lära känna en hel drös med nya människor. Resten av året bestod av skola, lära känna fina Umeå, hitta nya vänner, lite lagom med fest, extrajobb och lite dramatik. Sen pangbom så for jag ner till Norrköping (och Småland) för jullov och årets sista dag spenderade jag med två helt fantastiska personer i ett hus vid Vätterns norra strand.
 
Nu är det 2013 och om femton dagar börjar jag vägen till det som är min framtid. De närmaste tre åren ska jag studera kostvetenskap, fysiologi och dietik och sen är jag (förhoppningsvis) klar dietist! Så nervös men glad inför detta!
 
Annars håller jag tummarna för att 2013 ska bli ett bra år med lagom mycket dramatik och inte jättemycket kaos och att jag ska få (och ge) precis så mycket kärlek jag förtjänar - det vill säga otroligt mycket.

They got nothing left on which you depend

Det här med att blogga är visst inte min starka sida numera. Tänker skylla på att jag nästan aldrig använder min kamera längre. För hur kul är det att läsa en blogg med endast konstiga texter och inga roliga bilder att kika på (som gör att en kan låtsas om att en läste det personen skrev)? Nä men precis, tänkte väl det, inte alls kul.
 
Här har ni i alla fall en tjuvkik på det som komma skall i boendeväg för mig. Ännu ett originalkök (i vitt denna gång) med gigantisk matplatsdel och totalt åttioen kvadratmeter som jag och två andra tjejer ska sprida ut oss på. Jag blir fortfarande kvar i Umeå och om två dagar får jag reda på om jag i januari ska påbörja tre år på ett program som leder till, vad jag tror är, mitt drömyrke.
 
Egentligen har jag ju faktiskt lite på gång för den här bloggen, texter mest. Är det något ni är intresserade av att läsa?
 
 
 

Lite såhär bor jag nuförtiden

 
Nu har jag bott i denna lilla fina trea i tjugofyra dagar, och jag trivs så bra att jag blir ledsen när jag tänker på att vi ska flytta ut om drygt fyra månader (men det är en sak att sörja senare). Vi saknar fortfarande ett fint soffbord och ett sideboard/tv-bänk men det är sådant som får komma med tiden. Eftersom vi hyr andrahand vill vi inte slänga upp våra stringhyllor heller, så de får vänta snällt i förrådet till nästa hem (förhoppningsvis).
 
Annars trivs jag himla bra i Umeå än så länge. Lagom stor stad för mig och folk är trevliga och pratar fint! Läser för tillfället en trettiopoängskurs i engelska på universitetet. Ganska stor omställning från att inte sett skolböcker (mer än en gång i veckan nu senaste halvåret) till att gå i skolan i princip varje dag och behöva ha självstudier i minst fyra timmar per dag. Dock är allt himla kul, och jag har lärt känna några i klassen, så det är ju okej ändå.
 
Hur är det med alla er därute förresten? Vilka är ens ni tappra själar som kikar in hit, även om jag är frånvarande? Tell me!

Sextiofyra kvadratmeter

 
Efter en vår av idogt sökande av lägenheter i Umeå via blocket och bostadsförmedlingar så dök det en dag upp en blocketannons med en halvtaskig mobilbild på ett mintgrönt kök, med femtiotalsluckor. Mitt hjärta rusade iväg och i halv panik skrev jag ihop en presentation av mig själv och min framtida kombo, där jag total-swoonade för detta kök. Två dagar senare får jag ett samtal av henne som skulle hyra ut lägenheten, och ännu två dagar senare öppnar jag ett mejl där hon erbjuder att lägenheten är vår fram till sista januari - om vi vill.
 
Så i helgen flyttade jag in mina arton kartonger med kläder, skor, böcker och porslin och det mesta av mina möbler och nästa helg kommer min (numera före detta) brevvän från Boden ner med sina saker och möbler till denna lilla pärla. Sedan sker min riktiga inflyttning den första september, då jag packar ihop mig från Camillas etta i Stockholms-förorten och börjar skolan i den stad jag velat studera i sen början av gymnasiet.
 
Och ja, kära ni som fortfarande hänger kvar och läser i denna utdöende blogg: fler foton kommer när vi kommit iordning lite mer ordentligt. Lovar.

I believe we can fly, trough the hole in the sky

Idag är det exakt fjorton dagar kvar tills jag sitter på tåget tillbaka hem till Sverige - för gott. Känns så himla underligt hur snabbt det senaste halvåret passerat. Som i en fingerknäppning, nästan.
 
Börjar inse hur otroligt bortskämd jag varit med solupp- och nedgångar samt en hel drös med andra vyer, senaste sex månaderna. Häromkvällen kunde jag direkt från min säng se ut över hagen där korna håller till; två kalvar sprang runt och lekte i ett sådant där perfekt sommarkvällsljus. Eller så kan jag bara promenera en kilometer uppför kullen och se ut över en dal omgiven av ett fint kuperat landskap, stå på balkongen mitt i natten och se hur en åskstorm härjar några mil bort eller vakna klockan fem till detta nedanför. Ja, jag kommer verkligen sakna detta ställe.
 

Några mil ur kurs och en viss tid efter samtiden


Egentligen försökte jag göra klart nästa del i detta lilla projekt, samtidigt som jag drabbades av världens lust att öppna upp mitt hjärta för lite raka sanningsord. Fast i slutändan så lämnade inga vettiga ord mig alls ikväll, så jag tänkte att ett foto som jag fotograferade för sådär tretton månader sedan (men som legat oredigerad till igår) kunde få visas upp.

På fredag åker jag till Sverige några dagar, för lillasysters student och mys med några av de där jag inte fattar att jag klarar av att vara drygt hundra mil ifrån. Har den lilla hemlängtan igen så detta kommer lägligt.

Något som gömmer sig i djupen

Jag vet inte ens vart jag ska börja. Det här med att skriva (eller fotografera) funkar inte alls för mig just nu. Inte ens när jag får en väldigt bra anledning till att hitta på något här (fast jag jobbar på den där bra anledningen - lovar). Men jag vill vill vill kunna. Vill ha ork till att redigera foton från när jag var i Berlin (för sådär sex veckor sedan), eller berätta lite om hur mycket jag tycker om Norrbotten. Eller bara berätta om hur fint det är att vara aupair åt två söta tysk-svenska tjejer. Men det går inte riktigt.

Hur som helst, i morse vaknade jag kvart över sex och såg hur ett litet ljus låg fint över väggen. Rullade i princip ur sängen och stapplade fram till fönstret och möttes av synen nedan. Lite sådär halvsovande lyckades jag i alla fall ta ett någorlunda foto. Sen gick jag och la mig igen och somnade om.


Och här har ni det färskaste fotot som postats på mig på säkert ett halvår - tagit så sent som för fem timmar sedan. Tänkte att ni kanske ville veta hur personen bakom alla ord och dessa foton ser ut? Om inte så har ni i vilket fall här en rödhårig och (som alltid nuförtiden) osminkad Louise!


Jag lever faktiskt, men har bara lite svårt att sätta ord på tillvaron

Just nu är jag tillbaka i Norrköping, för drygt en veckas tid! Har spenderat helgen i Stockholm med superfantastiska människor, konsert, filmmys och promenad (och ett högskoleprov). Vill mest försöka hinna träffa alla mina vänner i den här staden innan jag åker vidare upp till Boden nästa tisdag för att träffa mitt saknade norrbottenshjärta, som jag inte träffat sen i september.

Har senaste månaden haft en helt otrolig hemlängtan; saknaden efter min familj och alla vänner, så det känns bra att sitta i pappas lägenhet fyra våningar upp med utsikt över Nya torget. När jag far tillbaka fredagen den trettonde så är det ungefär tre månader till, innan jag flyttar ifrån min fina tysklandsfamilj på heltid. Känns konstigt. Men inte något jag ska tänka på nu, kanske.

Lite foton från vår lördag. Skulle jag välja, skulle jag kunna spendera varje lördag med detta gäng (och några till); mest göra ingenting och må bra av att vara med sådana en tycker om. (Hej vem skänker mig några miljoner så jag kan köpa en bostad i Stockholm så jag får vara med min mini-familj varje dag?)


Lite av det som nyligen flyttat in i min garderob


Dessa tre skönheter (utseendemässig och ha-på-sig-mässigt) är numera i min ägo. Den mörkturkosa hittade jag i denna etsyshop och kände att den var ganska exakt vad jag letat efter i vardagsklännings-väg. Och då fick den gröna med vit krage liksom hänga på. Den svartvitrandiga, som jag stod i femtio minuter i kö för att testa, är från Primark.

(Och detta med att ta foton på själv är jag varken särskilt bra eller van vid.)

Imorgon tar jag tåget till Berlin för att träffa Camilla och Björn! Där blir det förhoppningsvis veganmat i mängder, drinkar och kanske någon flohmarkt. Kan knappt förstå att det är hela två år sedan jag senast besökt staden!

Den femtioandra dagen

Jag är inte särskilt bra på det där med att vara aktiv med att uppdatera. Inte för att det inte händer något, egentligen. Förra helgen var min fina Kerstin på besök och även om det indirekt resulterade i en stulen plånbok (hejdå körkort, kontokort, fina foton och drygt €100) så var det fantastiskt att få kramas och somna med henne några dagar. Min kvällskurs har även kommit igång och häromdagen bestämde sig pappa Werner för att han nu bara ska prata tyska med mig - så jag lär mig snabbare. Bra tanke, men jobbigt då jag verkligen inte kan hitta rätt ord och faktiskt prata mer tyska än några få meningar.

Men vad säger ni om lite boktips, ännu ett "det här har jag ätit-inlägg" och några tips på bloggar jag tycker extra mycket om, inom en snar framtid? (Inom en snar framtid i min bloggvärld = inom ett par-tre veckor). Sen har jag en tanke om att kanske blogga mer recept. Vill mest inspirera till att äta mer vegetariskt, så kanske duger mina  foton med beskrivningar nog bra? 



Sometimes I'm a blue whale


Den här fantastiska saken gör numera mitt rum lite hemtrevligare och mer i min smak! Syns kanske inte så tydligt på fotot men grundfärgen är i en av mina favoritfärger - mint/pastellgrön! Sen hur jag ska lyckas få med den hem till Sverige är en helt annan femma.

I övrigt är jag nyfiken på vilka ni är som tittar in här när jag uppdaterar (eller bara lite spontan och sporadiskt).
Berätta - vad heter du, vart bort du, vad tycker du om eller bara första grej som dyker upp!

Tidigare inlägg
startsidan  

RSS 2.0