Tillsnurrade ursäkter om morgondagens sanningar
Håll min hand när väggen rasar
Arvikafestivalen 2010
En av mina bästa vänner, Johan, och jag firade fem år tillsammans på Arvikafestivalen, dock lyckades jag inte fånga grabben på foto. I alla fall, fint sällskap! I övrigt har det varit regn blandat med solsken och urtuffa ljusshower på Vintergatan, varvat med dansdansdans i Apollo och massvis med pommes, och så lite dans till norsk electro inne på Orion. Det sämsta var nog bara det extremt dåliga ljudet emellanåt - varför denna höga bas? Jag är nöjd, även om det kanske var det sämsta jag upplevt musikmässigt under mina år på festivalen. Men nu peppar vi inför nästa års födelsedagskalas - tjugo år med kärlek till skogen!
Värmlandsskogarna väntar på oss
Och ett litet ursäktande att jag mest bara laddar upp foton numera, men det går som liksom inte att skriva när hjärnan smält bort i trettiogradig värme. Fast foton kanske uppskattas mer än ord, jag vet inte.
Men nu, festivalpackning!
Echaufferad lördag i juli
Jag trivs under molnen och månen
Jag vet inte om jag skadar mer än jag trodde
Om några timmar lämnar jag de norra delarna av vårt land, återvänder söderut, för sista gången på en lång tid. Just nu sitter jag i ett obekant pojkrum åtta minuter utanför stadens centrum, en stad som jag en gång planerade för att bli min nya hemstad. Idag har det varit en annorlunda dag, kväll och början på natten. Jag har haft lite av den underligaste men vackraste tiden här senaste veckan. Total frid, överväldigande skönhet, mycket samtal och nya bekanskaper. Vissa saker har tagit slut och andra tagit sin början, varav dem det finns sådant som inte borde existera i våra liv.
Just nu vet jag inte vad jag ska göra och vad jag egentligen råkat dra igång. Jag avskyr bara ondskan så mycket att jag vill krossa den med mina bara händer och låta den möta tomheten som den förtjänar.
Ég afsökunar, kæri vinur.