I need the darkness, someone please cut the lights
Jag låtsas det är av kärlek till stan jag stannar kvar
Tillsammans behåller vi den vackra mångkulturen
Idag kommer jag vakna upp i ett enfärgat Sverige. Ett Sverige där rasismen grott sitt allra första frö på många år. Ett stort sådant. Jag kommer vakna till ett land där miljöpolitiken kommer gå ut på att utveckla kärnkraftverken. Utveckla, inte avveckla. Sverige kommer alltmer börja likna ett stort land väster om atlanten. Ett land där det är extrema klyftor mellan de olika ”klasserna” – där de rika är extremrika och de fattiga så fattiga att de inte ens kan leva värdiga liv. Detta håller på att hända i Sverige också. På bara fyra år har denna klyfta mellan fattiga och rika ökat och det kommer fortsätta så
Idag kommer jag vakna upp till ett ännu lite mindre medmänskligt Sverige där vi nog mest bara kan vinka adjö till allt som har med ett välfärdssamhälle att göra. Detta lilla avlånga land som ska föreställa ett föredöme för resten av världen. När tappade vi vår värdighet såhär pass mycket? När blev svenska befolkningen såhär lättlurade?
Min största önskan nu är ett samarbete, ett samarbete mot det rasistiska fröet som infekterat vår riksdag, vår befolkning och vårt samhälle. Att vi alla tillsammans visar att vi inte tycker att sådana åsikter hör hemma här. Inte någonstans. Jag önskar att vi alla tillsammans får deras åsikter och tankar krossade mot tegelväggen, precis som de krossar hoppet hos alla de muslimer (jo, även de som är svenska medborgare och är födda här) de vill kasta ut från vårt land.
Jag tänker inte vika mig för de vita männens makt. Tillsammans kan vi om fyra år vinna tillbaka stoltheten att kalla sig svensk och leva i ett land där mångkulturen flödar. För ja.. är det inte himla tråkigt när alla ska vara lika?
Den sista eskapisten
Deep in the past, far in the future
Dressing up for stormy weather
Unmade beds in the morning
Hope that something pure can last
Jag försöker övertala mig själv att jag inte hör hemma här men det var länge sedan jag kände mig såhär hemma någonstans. Jag älskar nog den här staden.
Mörkermönster
Livet är fint med en snussande valp på magen
Är hemma hos världens bästa mamma vars hund fått valpar för sådär fyra veckor sedan. Tänkte att jag skulle kringå min regel med webcambilder i min blogg och visa hur lillebror (till höger) och hur min favoritvalp (som jag döpt till Nemi) ser ut. Dessa två är rätt lika varandra och de andra två flickorna är i princip helsvarta med några få vita fläckar. Behöver jag ens nämna att de ständigt är så fina att jag nog aldrig vill lämna dem?
