Hittade via den här (fantastiskt bra bloggen) in till den här, otroligt lärorika, bloggen! Jag har en känsla av att jag läst den tidigare men just ikväll gjorde den väldigt mycket större intryck på mig. Den går ut på att helt vanliga personer skickar in foton på sina kroppar, med vikt och längd angivet, för att visa hur en riktigt icke-photoshopad reklamkropp ser ut. Jag själv har alltid tyckt att jag varit lite rund och mullig, fast har på senare år accepterat att det är så det är. Visst, jag har dagar då jag älskar min kropp; att jag har smala axlar och små bröst, en synbar midja och snygga ben. Fast oftast känner jag mig stor och klumpig, och skäms över att behöva köpa storlek fyrtio i många klädersplagg Men nu ser jag foton på andra, som har samma längd och vikt som mig, och tycker deras kroppar är snygga - precis sådär som jag vill se ut!

Är det inte underligt, vilken skev självbild man ofta har? Det spelar som liksom ingen roll hur ofta andra påpekar och ger komplimanger för ens kropp, man ser ändå bara bristerna. Men vet ni, för min del ska det bli ändring på det! Jag ska sluta tänka att jag behöver gå ner fem kilo och jag ska börja älska mina höga höfter och mjuka mage. Egentligen är jag faktiskt väldigt snygg.


(Och det är här jag tänkte ha ett foto eller två på mig själv, men tydligen är jag himla dålig på att fotografera mig själv - och andra är det också, så det får bli lite kursiv text istället.)

Jag avskyr att det lite för ofta känns som vissa amänniskor som ramlar in i mitt liv, och kanske blir kvar, gör ungefär allt för att spä på min misantropi. Min extrema avsky för inställsamma, falska, dubbeltydiga och osäkra männniskor som gör allt för bekräftelse, ökar markant för varje gång jag möter någon sådan.

Jag är väldigt godtrogen och litar lätt på personer jag nyss bekantat mig med. Dock undrar jag ofta när den dag ska komma när jag inte längre gör det. Jag tror jag kryper allt närmare den dagen, då jag börjat få svårt att lita på människor i min omgivning. Jag blir så arg. Mest på mig själv att jag luras så lätt, och  jag faktiskt litar på någon som så plötsligt nästlad sig in i min vardag. Flera gånger har jag fått tji för det och till och med brutit sönder en av de jag ändå värderade högst i mitt liv. Just i detta specifika fall har jag tänkt och undrat vad vinner du på det här? men aldrig riktigt nått någon slutsats.

Punkt nummer fyrtioett på listan har misslyckats så grovt att jag nästintill skäms.
Tack, djävulska omvärld.

Jag vet redan allt, hur vi människor dagligen förstör vår jord, vårt hem, millimeter för millimeter. Jag vet att människor svälter och miljontals dör varje år av denna orsak. Jag vet att jag tar det som en självklarhet att det ska komma vatten ur mina kranar när jag gör av med hundratals liter vatten i veckan. Vet ni dock vad det värsta är? Det är att jag vet att världssvälten och vattenbristen inte skulle behöva vara så enorm som den är idag. Vi har tillgångarna att föda de människorna, men vi väljer att ge de grödorna och vattnet till boskap. Boskap som vi föder upp och slaktar i tron om att det är den enklaste källan till protein, när det egentligen är den längsta och mest själviska.

Jag älskar naturen och blir lika pirrig i kroppen varje gång jag möts av jordens vidunderliga skönhet. Jag är extremt svag för naturfoton -och filmer, där någon fångat den enkla skönheten med vår planet. Dock blir jag varje gång lika sorgsen i hela kroppen när jag ser sådant. För jag vet, jag vet att vi människor just i denna stund bryter ner det bit för bit. Om några år finns kanske inte den där vackra byn kvar, om några månader finns kanske inte det där skogspartiet kvar, om några veckor kanske det där djuret blivit utrotat. Att se något vackert och samtidigt veta att dess undergång är inom räckhåll är som spikar i mitt hjärta.

Efter att ha sett Yann Arthus-Bertrand's film Home, så vill jag resa jorden runt, till varenda plats som går att nämna, för att få se allting med egna ögon - innan det är för sent. För snart är det för sent, städer sjunker och byar blåser bort. Djurarter utrotas, försvinner, varje dag och människor dör bort från oss.

Jag vet att jag själv inte lever som jag borde göra, att jag är en överkonsument och bidrar lika mycket till jordens undergång som majoriteten, om inte alla, i detta land. Jag vet det, men jag gör min del genom att undvika att handla nyproducerade kläder och inte äter djurkött. Jag önskar att jag kunde göra mer, men det är svårt i ett samhälle som vårt som är så uppbyggt kring konsumtion och obetänksamhet.

Sveriges regering funderar på att, via det statligt ägda energiföretaget Vattenfall, satsa på mer kolkraft. Vattenfall vill bryta mer kol, bygga nya kolkraftverk och köpa upp gamla, redan befintliga kolkraftverk i Europa. Resultatet: Vattenfall släpper ut Dubbelt så mycket koldioxid som Hela Sverige! Tycker du också att det här är helt befängt och vill försöka få våra politiker att ändra sig? Skriv på här, och sprid det här vidare så fler blir uppmärksammade på vår regerings eventuella dumma beslut!