Jag vet redan allt, hur vi människor dagligen förstör vår jord, vårt hem, millimeter för millimeter. Jag vet att människor svälter och miljontals dör varje år av denna orsak. Jag vet att jag tar det som en självklarhet att det ska komma vatten ur mina kranar när jag gör av med hundratals liter vatten i veckan. Vet ni dock vad det värsta är? Det är att jag vet att världssvälten och vattenbristen inte skulle behöva vara så enorm som den är idag. Vi har tillgångarna att föda de människorna, men vi väljer att ge de grödorna och vattnet till boskap. Boskap som vi föder upp och slaktar i tron om att det är den enklaste källan till protein, när det egentligen är den längsta och mest själviska.

Jag älskar naturen och blir lika pirrig i kroppen varje gång jag möts av jordens vidunderliga skönhet. Jag är extremt svag för naturfoton -och filmer, där någon fångat den enkla skönheten med vår planet. Dock blir jag varje gång lika sorgsen i hela kroppen när jag ser sådant. För jag vet, jag vet att vi människor just i denna stund bryter ner det bit för bit. Om några år finns kanske inte den där vackra byn kvar, om några månader finns kanske inte det där skogspartiet kvar, om några veckor kanske det där djuret blivit utrotat. Att se något vackert och samtidigt veta att dess undergång är inom räckhåll är som spikar i mitt hjärta.

Efter att ha sett Yann Arthus-Bertrand's film Home, så vill jag resa jorden runt, till varenda plats som går att nämna, för att få se allting med egna ögon - innan det är för sent. För snart är det för sent, städer sjunker och byar blåser bort. Djurarter utrotas, försvinner, varje dag och människor dör bort från oss.

Jag vet att jag själv inte lever som jag borde göra, att jag är en överkonsument och bidrar lika mycket till jordens undergång som majoriteten, om inte alla, i detta land. Jag vet det, men jag gör min del genom att undvika att handla nyproducerade kläder och inte äter djurkött. Jag önskar att jag kunde göra mer, men det är svårt i ett samhälle som vårt som är så uppbyggt kring konsumtion och obetänksamhet.