Någonstans har jag tappat mig själv, kanske hade jag aldrig hittat mig själv innan jag snurrade in mig i livets kamouflage. Jag vet inte vart jag är på väg, vad mitt mål är. Jag vet inte vem jag vill vara, vart mina drömmar har sin grund. Det som ska föreställa min värld är vänd upp och ner och är dränkt i syra. Jag hittar inte orden längre, jag hittar inte den som är jag. Kanske är det dags att gå vidare. Fylla orden med rätt mening någon annanstans. Kanske borde jag lägga ner projekt-jag-tror-att-jag-kan och kapitulera för påverkan från andra sidan jorden. Det borde bygga upp men för varje andetag hamnar jag tre centimeter längre bort från det som är jag.

För dig gjorde jag allting fel,
och nu vet jag inte vad som är rätt.