Äntligen har jag hittat orden..
Jag vill skriva brev, till dig. Eller inte brev utan mer bara.. meterlånga berättelser, drömmar, tankar, hjärteord om det första jag kommer på. Ingenting viktigt egentligen. Ingenting som du behöver lägga energi på att läsa och förstå om du inte vill. Jag vill bara att de ska vara i din ägo så att du någon gång, om du känner dig ensam eller så, kan ta fram dem och läsa några rader. Jag vill att du ska veta att orden på papprena är dina och endast dina. Du får dela dem med din omvärld om du vill, men orden är egentligen mest bara riktade till dig även om inte varje känsla och ord är skrivit med dig i tanken. Eller, du finns alltid i mina tankar men ibland är det gamla känslor, gamla minnen och gamla drömmar som omvandlas till nya - anpassade till dig och nuet. Kanske lägger jag ner något fint, en liten present. Något för att påminna dig om att jag är verklig och inte bara existerar på pappersmassa och i bläck. Något som kanske symboliserar att en liten del av mitt hjärta är ditt, fast du egentligen redan har hela mitt hjärta.
Fast nu när jag tänker efter så skulle jag nog aldrig våga skicka det. Du skulle bara skratta åt mina fånerier, larviga drömmar och sen aldrig läsa mer än första raden..
Det kunde ha varit någon annan
Någon gång kanske jag kommer gå här med Dig. Med för korta steg och för stort hjärta. Med din varma hand i min. Värme som sprider sig från din hand till min, vidare ut genom hela min kropp. Kanske kommer det vara vinter och du gömmer ditt ansikte i halsduken för kylan. Eller så är det sommar och din solbruna sommarhud lyser mot din lila t-shirt. Kanske är det förmiddag med sol som reflekteras i vattnet eller så är det natt men en miljard stjärnor över våra huvuden. Ditt vackra leende eller kanske tårar som dränker dina kinder? Ditt bubblande skratt som ekar mellan betonghusens väggar eller dina viskande ord i mitt öra, endast ägnade åt mig att få höra. Kanske kommer du dra med mig till bänken därborta eller så drar du iväg med mig någon helt annanstans..
Kanske kommer det aldrig ske. Kanske kommer det hända i en annan tid, med någon annan eller ingen alls. Kanske kommer jag alltid få gå här ensam..
Du lämnade mig ensam och självklart blev jag rädd
Ensam.
Jag går gatan fram och jag är ensam. På fötterna sitter mina favoritskor, de där som får mig att känna mig.. lite mindre grå. Jag går förbi ett café som ser mysigt ut och tänker; ska jag gå in, jag har ju ändå inte bråttom någonstans? Mina ben för mig vidare, förbi entrédörren. Nej, jag kan inte sitta på ett café ensam vid lunchtid. Inte ensam.
Går förbi skivbutiken och tänker; kanske ska jag gå och bläddra lite bland vinylerna? Jag stannar, tittar på skyltfönstret och går sedan vidare. Det skulle inte vara roligt, inte ensam. Vem ska jag dela min entusiasm med när jag hittar min favoritskiva jag letat efter i ett år?
Jag lyfter min blick mot himlen men allt jag ser är.. grått. Ett tungt moln som sakta tömmer ur sig ännu mera grått, hänger över stan. "Ge mig sol, ge mig något!" vill jag bara skrika men vänder blicken ner mot marken istället. Mina favoritskor. Benen för mig framåt. Går förbi en busshållplats och lyfter huvudet lite. Det står en ung tjej där, hon ler lite svagt mot mig men det är ändå ett leende. Jag vänder snabbt ner huvudet utan att le tillbaka och ökar farten lite. Hon tycker säkert bara jag såg konstig ut.
Fortsätter framåt, huvudet sänkt. Allt som existerar är mina fötter och ett ständigt återkommande citat; "Kom och hjälp mig, jag behöver dig igen" från låten på repeat i iPoden. Jag ökar takten lite igen. Svänger runt hörnet, gatan jag gått nedför ensam en miljon gånger. Där framme är min port, ökar på stegen lite till. Slår snabbt in portkoden med frusna fingrar och drar mig in, springer upp för de 66 trappstegen. Vart är nyckeln nu då? Åh där, i väskan. Låser upp, drar mig in och låser dörren efter mig. Ensam. Det är mörkt i lägenheten. Jag skalar av mig ytterkläderna och går in i mitt rum. Stänger dörren och sätter på albumet som jag vet gör mest ont av alla. Vrider upp volymen och lägger mig sedan under täcket. Ensam.
Tårarna börjar rinna nerför kinden när skivans tredje spår når sin refräng. Ett ständigt mantra i huvudet; "Bota ensamheten, kom hit och bota ensamheten. Det är bara du som kan det." Telepati. "Hör du mig? Kom hit, snälla?"
Du kommer aldrig.
Innan allting tar slut [demo].mp3
Är Du lycklig nu?
Ensamhushåll - Vinternoll2
Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
Kom och hjälp mig jag behöver dig igen, igen, igen
Tryggheten i att vara ensam
Ibland har jag en styrka inuti mig. Den där självständiga styrkan som får mig att känna mig starkast i världen även om det inte är någon som går bredvid mig. Dagar då styrkan får mig att se den glittrande regnbågen bakom alla moln och som gör mina steg lätta även om det regnar och det är motvind. Jag ser det bara det vackra med regnet och motvinden kommer ju snart bli medvind. Ingenting kommer nånsin tynga ner mig, jag är starkare än så för att oroa mig för småsaker.
Jag kan knappt låta bli att dansa när jag går över torgen, tar mig igenom stan på de breda trottoarerna och når fram till en park där jag inte kan låta bli att kasta mig ner i gröna sommargräset. Jag blir genomblöt av regnet i gräset, av regnet som faller på min finaste klänning men det gör inget för jag vet att solen kommer fram snart och jag kommer bli torr igen. Jag vrider på huvudet och slås av tanken av hur vackert regnet lagt sig i gräset. Små spröda diamanter mellan stråna och precis då försvinner regnet och hela världen fylls av ett litet ljus. Sol. Jag vänder huvudet på himlen igen och ser allt grått försvinna bort från mitt synfält. Alla gråa moln. Jag vinkar farväl.
En lättnad i luften, en friskhet som andas frihet och styrka. Allt liv omkring mig sjuder, drar åt sig energin av regnet som föll och ger tillbaka energi. Friskt syre, mera liv. Jag kan inte låta bli att skratta och sätter mig upp; jag kan inte se klok ut som ligger här, genomblött mitt i en park på en gräsmatta. En äldre man går förbi, ser förvirrat på mig och jag ler stort tillbaka. Hela livet är så underbart.
Jag ställer mig upp och borstar av några grässtrån som satt sig fast på min klänning. Den där jag köpte förra veckan för en femtio kronor och är den vackraste jag sett. Jag känner mig fin även om mitt hår står på ändan och mina tygskor är genomsura efter att jag gått igenom gräset. Jag känner det inte, för nu lyser solen och värmer mig. Utifrån och in. Solenergi. Den bästa energin jag vet.
Jag går ut på gångvägen och följer den ner till vattnet. Änder trängs på vägen framför mig, bråkar om en liten brödbit. Jag vänder om och springer till matbutiken jag gick förbi nyss. Går in och köper det godaste brödet jag vet - morotsbröd. Jag skuttar ut till änderna igen och delar brödet med dem. Försöker ge alla lika mycket, även den ensamma anden längst bak som ser lite sorgsen ut. Jag sänder tankeenergi till den: du kommer inte vara ensam länge till, du är lika stark som jag.
När brödet är slut sitter jag kvar ett tag men reser mig sen upp. Det har börjat skymma och jag har ett tåg att passa. Jag tar den långa vägen till tågstationen, vill inte riktigt släppa dagen än. Jag kommer fram tåget och tar ett sista friskt andetag innan jag går på. Jag kommer tillbaka snart, lovar jag ingen.
If I had a heart I could love you
Ingen har väl missat Fever Ray? Det kan ni väl ändå inte ha gjort. Jag menar.. If I Had a Heart är kanske en av årets hittills bästa låtar! Just nu håller jag på att lyssna igenom albumet (som även det heter Fever Ray) och än så länge har jag dött sådär femton gånger på varje spår. Det är helt sjukt underbart! Karin Dreijer är personen bakom Fever Ray och hon är ju även femtio procent av the Knife. Det märks verkligen. Om inte på den där unika känslan i Karins röst så i musiken - den djupt rotade elektroniska musiken som har så mycket känsla att det nästan är sjukt. Den tjugosjätte mars spelar hon i Stockholm och jag kan meddela att jag ska vara där. Jag ska vara där och halvt dö på det där sättet man bara kan göra under en electrospelning som Karin är delaktigt i.
Fever Ray - If I had a heart
(sjukt läskigt video, ja!)
In your ill hustling you're feeding a monster.
Jag saknar människor - en massa människor. Jag slås av tanken att några av de jag trivs bäst med alltid är de som är längst bort - fysiskt och psykiskt. Det gör saker svårare men jag försöker intala mig att det blir så mycket finare när man väl ses då? En del andra bara försvinner ur mitt liv (eller har redan lyckas fly bort). Det känns... konstigt, egentligen. Fast man vill ju inte hålla fast någon mot dens vilja, när det inte vill vara kvar längre. Ibland är jag dålig på det där, att låta någon gå..
Gammal bild. Det var en fin dag det där.
M.A.J.S Uf
Fototävling!
En fototävling som kanske passar mig då jag i princip bara fotograferar naturbilder, hah. Håller på under hela 2009 och det är ju fint att man kan vinna en Nikon D60 också liksom.
Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu
Jag är efter, jag vet. Men jag har förälskat mig i den tillslut, åtminstone..
Lars Winnerbäck är fin och Miss Li låter fasligt bra på svenska.. Tillsammans är de "Hej rysningar-längs-hela-ryggraden!"
Kiruna sett från en kamera
Malmö sett från en kamera
All I want is you, all I need is you
It seems, that I can't shake those memories
I don't know what's right and what's real anymore
Lily Allens nya låt är underbar. Jag älskar den och videon! Hennes hår är något av det finaste jag sett - sådant vill jag också ha och lyckas vara söt i det (den kombinationen funkar dock inte). Klänningen är ursöt också, hela hon.
Lily Allen - The Fear
I’m just so tired of this loneliness
Saker att göra under 2009
Det är ingen särskild ordning utan alla punkter är lika viktiga. Det kanske kommer till lite punkter under tiden men ingen kommer försvinna. Så nu är det bara att önska mig lycka till då!
1. Fjällvandra
2. Besöka Berlin, London eller Paris *
3. Ha rött, svart och blont hår (dock inte samtidigt)
4. Bli bättre på att visa för personer jag bryr mig om att jag faktiskt gör det
5. Göra en snögubbe
6. Avsluta mitt andra år på gymnasiet *
7. Gå och se något av dem som ligger tio i topp på min "måste ses live innan jag dör"-lista *
8. Tatuera mig (stjärnor?)
9. Ha kuddkrig med någon
10. Bli mer ambitiös
11. Spara pengar varje månad
12. Påbörja mitt tredje år på gymnasiet *
13. Pierca mig
14. Åka till Norrland *
15. Sova ute under en stjärnklar himmel
16. Impulsåka till en stad och stanna där mer än tjugofyra timmar
17. Inte vara så beroende av saker
18. Fylla arton och bli någon slags vuxen (läskigt!) *
19. Permanenta mig
20. Börja träna
21. Se Coldplay live *
22. Träffa Johanna *
23. Ha en konsertpaus på minst tre månader, någon gång under året *
24. Lära mig att vara nöjd över det jag redan har
25. Bli duktigare med mina läxor
26. Inte börja dricka alkohol eller börja röka
27. Läsa alla böcker i någon bra serie, helst i sträck efter varandra *
28. Vara mer rädd om de saker jag äger
29. Sommarjobba och bli sådär lagom rik *
29. Åka på festival *
30. Se Radiohead live
31. Införskaffa i minst sju nya vinyler *
32. Ligga i en snöhög i minst en timme och se på stjärnorna
33. Bussluffa runt i Östergötland
34. Se Kent live (tillsammans med Emma)
35. Skaffa körkort
36. Dansa i lerpölar
37. Lära mig mer om allt
38. Se alla Sagan om Ringen filmerna - i sträck *
39. Springa en sträcka på minst 3km i spöregn
40. Lära mig spela gitarr och sen lära mig en hel låt av Kent, Death Cab eller Anna Ternheim
41. Köpa en ny digital systemkamera *
42. Träffa Emma oftare
43. Göra en helt amazing teater med teatergruppen *
44. Åka skidor
45. Vinna något
46. Vara vaken minst 36h i sträck
47. Bli mer öppen och berätta saker om mig själv och mitt liv
48. Läsa minst en bok i månaden *
49. Vara starkare och mer förståndig
50. Lära mig att avsluta saker jag påbörjat
51. Besöka minst tre platser/städer jag aldrig varit i förut *
52. Klappa en "kändis" på huvudet och mjaowa *
53. Lära mig när jag bör hålla tyst om vad jag tänker
54. När jag är arg agera ut mina känslor på den som gör mig arg och ingen annan
55. Inte prata illa/skitsnack om någon annan
56. Vara vegetarian hela året
57. Inte vara egoistisk
58. Ha ett fint 18-årskalas
59. Bli bättre på att dokumentära vad som händer i mitt liv
60. Lära mig CCS och programmering
61. Komma över min telefonskräck (dvs ringa till okända personer/personer jag aldrig annars brukar ringa) *
62. Vinna en fototävling *
63. Lära mig säga nej åt saker jag inte trivs med eller saker jag helt enkelt inte vill
64. Uppfylla minst hälften av alla de här punkterna
We'll pretend that it meant something so much more?
En ny start, jag tänker nya tankar
Det känns bra i kroppen. Fast, indirekt gör det ju inte det då jag har huvudvärk och är allmänt seg i kroppen. Någon ful liten förkylning har invaderat min kropp med andra ord, verkar det som. Men, mina tankar känns rena och klara nu. Inte lika mycket stök som det varit under de senaste veckorna. Oj, är klockan redan halv elva? Vad har jag gjort av den här dagen egentligen? Fy vad läskigt. Nu skäms jag nästan..
Min lista med mål för tjugohundranio går segt fram men den kommer nog publiceras här någon dag snart ändå. Någon kanske har tips på vad man fylla ut den med?
So this is the new year?
Mitt nyår blev väldans trevligt ändå. Bowling på eftermiddagen (jag kom tvåa!) och efter det improviserad mat. Sedan blev det Bert, godis, julmust och kortspel. Mycket trevligt sällskap även om jag förvånades över att Christoffer ens ville göra oss sällskap, haha. Förresten känner jag mig glad och jag tror inte det bara beror på allt socker, utan det känns mer på riktigt. Nu ska jag sova så jag inte sover bort hela min första dag på tjugohundranio. (Förresten saknar jag en hel del människor just nu..)
Nattliga msn-samtal leder ofta till saker man vill citera
Johanna säger:
Det gör både fina saker finare och mindre fina saker finare. Så de fina sakerna blir fantastiska och de mindre finare saker blir till fina saker.
Snurrigt men mysigt fint skrivet.
Följ min blogg med bloglovin?
