Jag vill skriva brev, till dig. Eller inte brev utan mer bara.. meterlånga berättelser, drömmar, tankar, hjärteord om det första jag kommer på. Ingenting viktigt egentligen. Ingenting som du behöver lägga energi på att läsa och förstå om du inte vill. Jag vill bara att de ska vara i din ägo så att du någon gång, om du känner dig ensam eller så, kan ta fram dem och läsa några rader. Jag vill att du ska veta att orden på papprena är dina och endast dina. Du får dela dem med din omvärld om du vill, men orden är egentligen mest bara riktade till dig även om inte varje känsla och ord är skrivit med dig i tanken. Eller, du finns alltid i mina tankar men ibland är det gamla känslor, gamla minnen och gamla drömmar som omvandlas till nya - anpassade till dig och nuet. Kanske lägger jag ner något fint, en liten present. Något för att påminna dig om att jag är verklig och inte bara existerar på pappersmassa och i bläck. Något som kanske symboliserar att en liten del av mitt hjärta är ditt, fast du egentligen redan har hela mitt hjärta.

Fast nu när jag tänker efter så skulle jag nog aldrig våga skicka det. Du skulle bara skratta åt mina fånerier, larviga drömmar och sen aldrig läsa mer än första raden..