Ensam.

Jag går gatan fram och jag är ensam. På fötterna sitter mina favoritskor, de där som får mig att känna mig.. lite mindre grå. Jag går förbi ett café som ser mysigt ut och tänker; ska jag gå in, jag har ju ändå inte bråttom någonstans? Mina ben för mig vidare, förbi entrédörren. Nej, jag kan inte sitta på ett café ensam vid lunchtid. Inte ensam.

Går förbi skivbutiken och tänker; kanske ska jag gå och bläddra lite bland vinylerna? Jag stannar, tittar på skyltfönstret och går sedan vidare. Det skulle inte vara roligt, inte ensam. Vem ska jag dela min entusiasm med när jag hittar min favoritskiva jag letat efter i ett år?

Jag lyfter min blick mot himlen men allt jag ser är.. grått. Ett tungt moln som sakta tömmer ur sig ännu mera grått, hänger över stan. "Ge mig sol, ge mig något!" vill jag bara skrika men vänder blicken ner mot marken istället. Mina favoritskor. Benen för mig framåt. Går förbi en busshållplats och lyfter huvudet lite. Det står en ung tjej där, hon ler lite svagt mot mig men det är ändå ett leende. Jag vänder snabbt ner huvudet utan att le tillbaka och ökar farten lite. Hon tycker säkert bara jag såg konstig ut.

Fortsätter framåt, huvudet sänkt. Allt som existerar är mina fötter och ett ständigt återkommande citat; "Kom och hjälp mig, jag behöver dig igen" från låten på repeat i iPoden. Jag ökar takten lite igen. Svänger runt hörnet, gatan jag gått nedför ensam en miljon gånger. Där framme är min port, ökar på stegen lite till. Slår snabbt in portkoden med frusna fingrar och drar mig in, springer upp för de 66 trappstegen. Vart är nyckeln nu då? Åh där, i väskan. Låser upp, drar mig in och låser dörren efter mig. Ensam. Det är mörkt i lägenheten. Jag skalar av mig ytterkläderna och går in i mitt rum. Stänger dörren och sätter på albumet som jag vet gör mest ont av alla. Vrider upp volymen och lägger mig sedan under täcket. Ensam.

Tårarna börjar rinna nerför kinden när skivans tredje spår når sin refräng. Ett ständigt mantra i huvudet; "Bota ensamheten, kom hit och bota ensamheten. Det är bara du som kan det." Telepati. "Hör du mig? Kom hit, snälla?"

Du kommer aldrig.