Idag när jag vaknade låg ett snötäcke över staden. Mitt hjärta slog dubbelslag och ett stråk av lycka for igenom min kropp. I övrigt så är mina nätter för långa och jag lever för mycket i det förflutna, åtminstone går mina tankar tillbaka till det förflutna alltför ofta. Inte det bästa jag kan göra kanske men jag har aldrig påstått att jag är en vidare intelligent individ. Tiden går för sakta och jag längtar till ingenting. Det är tomt på väggen, inte en enda papperslapp till några timmars lyckorus finns. Dumt. Jag trasslar in mig i för mycket längtan och jag är en pinsamt korkad människa.