Det är ganska mysigt att kunna ligga i sängen och höra regnet slå mot taket även om jag bor i en lägenhet på tredje våningen med en våning till ovanför. Dock beror nog detta faktum på det enorma plåttak som är utanför mitt sovrumsfönster som resulterar i att jag inte har någon fin utsikt (i alla fall inte neråt) och att det inte finns någon innergård, vilket är lite jobbigt. Närmaste grönområde ligger ändå en bit bort och det är fortfarande i stan, omgivet av biltrafik.

Det där en sak som får mig att sakna att bo mer "på landet". Kunna ta den där långpromenaden runt svinsjön som genast får mig lugn, eller ligga på en brygga eller en äng någonstans, helt i sin ensamhet. Jag saknar sånt. Numera är jag nästan lite inlåst här, andas för lite. Fast idag när jag var ute och gick lite blev jag helt snurrig av alla vårlukter som kom överallt ifrån. Fint.