Två timmar senare och det här blogginlägget har inte fyllts med ett enda ord som jag vill få ur. Skrivkramp eller bara att jag tappat lusten? Jag vet inte. Världen snurrar på snabbt just nu och jag håller mig fast, bara några veckor kvar nu. Jo, längtan efter livet och jag vet inte hur jag ska hinna med allt innan dess. Fast det går nog, det brukar det alltid göra. Jag lever, men jag längtar efter handskrivna brev, tjocka eller tunna kuvert, på min hallmatta..