Om mindre än tjugotvå timmar är jag kanske lite av världens lyckligaste men vägen dit är lång. Cirka femton timmar på ett tåg och jag mår mer illa än jag gjort på flera år och har inte ätit ordentligt sedan i söndags. Dock hoppas jag på att åksjuketabletterna ska hjälpa lite och att jag ändå kommer sova mesta av tiden. Det här är fasligt typiskt...

Hur som helst så vet jag inte hur mycket jag kommer skriva här (eller sitta vid en dator överhuvudtaget), antagligen inte mycket alls. Jag kommer hem på måndag morgon men jag finns ju alltid på mobilen om det nu är någon som saknar mig alldeles för mycket.