Jag befinner mig i Norrbotten nu, för er som missat det. Helgen spenderades på Pite Havsbad där jag badade för första gången i år (i havet!) och solade baksidan av mina ben. Nu är jag dock i en liten by någonstans sådär mitt i Norrbotten där det är ganska mycket mygg och det mest känns som vi sover hela tiden (heh). På onsdag far vi till Arvika - fatta peppen! Dock är Erik lejd och börjar lyssna in sig Nu på akterna. Ingen kommentar på hans lack of festivalskillz....

För exakt ett år sedan så satt jag i grässlänt under en björk tillsammans med min vän. Vi drack té och åt cashewnötter, allt för att lugna mina uppsnurrade och nervösa tankar. Någon timme senare, ungefär vid halv ett, knappade jag in numret till den telefon jag de senaste dagarna hade fått ett hundratal sms ifrån. Första försöket, inget svar. Nervositeten sprängde i kroppen: jag som egentligen inte alls tycker om att ringa till "okända" personer. Andra försöket, inget svar. Då blev jag mest bara sur och skickade iväg ett frågande sms. Tredje försöket och jag möttes av en okänd röst som hade de finaste sch-ljud jag nånsin hört. Vi pratade i tre timmar den natten. Om vad minns jag inte riktigt. Jag kommer bara ihåg att jag hade Transatlanticism på i bakgrunden under hela telefonsamtalet och att jag snurrade runt i min säng så jag låg åt alla möjliga håll med benen. Resten av den sommaren bestod av i princip ett telefonsamtal varje dag, oftast nattliga och flera timmar långa.

Det kanske är lätt att säga nu att jag föll ganska direkt. Ni vet, ett annat perspektiv i efterhand. När jag tänker efter så var egentligen mitt hjärta överfyllt av kärlek efter bara några telefonsamtal med den där okända pojken, alldeles för många mil bort. Jag vågade nog inte riktigt erkänna det för mig själv eftersom allt var så osäkert då och även fortsatte vara så hela sommaren, hösten, vintern och en lång bit in på våren. Det har inte varit ett enkelt år, verkligen inte. Det har varit fyllt av saknad, mer än vad en människa egentligen borde få känna. Vissa stunder har jag varit fjärilslycklig och andra har mitt hjärta känns krossat till yttersta gränsen. Motgångarna har varit många men de har förhoppningsvis även gett något positivt tillbaka också.

Ett år. 365 dagar. Ungefär all min vakna tid har gått åt till att tänka på honom. Han som alltid verkar vara alldeles för långt borta. Vissa dagar har jag inte alls kunnat visa den kärlek jag egentligen har känt utan bara varit sur och hatiskt. Oftast av helt förstående anledningar. Men kärleken har alltid funnits där, även om jag lyckades få ur mig att "jag trodde att jag var kär i dig" en gång och förstörde på så sätt, utan mening, ett annat hjärta. Det där hjärtat jag ville skulle vara helt och slå för mig. Nu, efter ett år då jag gråtit mer än jag gjort sedan jag var sju år, slår det där hjärtat för mig och mitt hjärta slår lika hårt för honom.

Kärlek är något underbart fint, när den behandlas på rätt sätt. Dock är den aldrig enkel men det är nog det som är mening också: vad lär du dig ifall allting vore enkelt? Fast jag vet att kärlek även kan vara ful, svart och livsdödande. Jag har varit där, men vet du? Kärlek kommer alltid igen. Kanske inte därifrån du vill eller hade väntat dig. Antagligen inte heller när du vill ha den som mest men det kommer. Lita på mig.

Jag har bakat, och jag tror aldrig jag har gjort godare bullar. Receptet kom härifrån. Jag gjorde även en rabarberkaka och en morotskaka, mums! Varför är ju då frågan? Mi padre fyller år imorgon så då kan jag ju försöka vara en duktig dotter och baka åt honom (eftersom jag är usel och inte har köpt något...) Ikväll åker jag till min mormor och blir kvar där till nästa måndag. Sedan är det fullt upp i början av nästa vecka och sedan far jag till urskogarna i Norrbotten några dagar innan jag förflyttar mig till ett annat landskap - Värmland. Nu ska jag proppa iPoden fyll med Arvikamusik!

Egentligen borde jag kanske skriva det här någon annan gång, kanske när det är lite mer passande men.. jag ville bara meddela att jag är kär. Och även om min kärlek är långt borta och jag sitter ensam ikväll, inte ens med sällskap av en telefonröst eller textmeddelande-ord så är jag kärkärkär. Jag vet inte riktigt hur magin går till men.. det är så det är, det är så det känns. Jag ville bara.. säga det. Nu ska jag sova, godnatt.

Om drygt ett år är det min tur att med ett stort leende lämna min skoltid bakom mig. Stort steg rakt in i ett nytt liv. Jag har just nu ingen aning om vad jag vill göra då: resa, studera vidare, arbeta, flytta, stanna kvar eller kanske allting? Det är skrämmande det där, att tänka på att mitt liv om ett år och bara några månader förmodligen kommer vara otroligt olikt det liv jag liver nu. Om mindre än en månad fyller jag arton, blir myndig. Antagligen kommer det inte kännas så mycket mera annorlunda då än vad det gör nu, förutom att jag kommer känna mig lite gammal.

Det är nog snart dags att börja fundera på vad som ska komma härnäst i mitt liv, även om framtiden ter sig långt fram och oviss så måste de det ju göras. Det läskigaste är dock att.. kanske välja fel. Göra ett val man föralltid kommer ångra men förhoppningsvis är jag mer klok än att så. Fast.. även den bäste gör misstag?

En hög med sju böcker bredvid mig. Ingen av dem är väl särskilt tjock men tillsammans bildar de en jättehög. Jag tycker om att läsa, helt försvinna in en annan värld några timmar, njuta av (oftast) välskrivna ord och emellanåt några riktiga pärlor med underbart språk. Johanna Nilsson är att rekommendera på den punkten. Jag läste ut hennes bok De i Utkanten Älskande häromdagen och hennes språk - jag får hjärtklappningar av det och hennes karaktärer är helt.. obeskrivligt fina mitt i deras desperation och olycka, men även lycka och kärlek. Just nu läser jag en bok av Christina Wahlden, som är en av mina favoriter bland ungdomsboksförfattare (dock skriver hon även kriminalromaner). Hon tar upp tunga ämnen såsom vådltäkt, ensamhet, mobbning, prostitution, våld men skriver om dem på ett sådan enkelt sätt ändå. I sommar blir det läsning så mycket jag kan på min lediga tid. Det är nästan bara nu som jag har tid att läsa vad jag vill, när jag vill.

Woh! Ny design. Jag tycker om den men ja.. den behöver lite förändringar på vissa ställen dock. Ska väl ordnas någon gång när jag orkar. Känns skönt att bli av med den förra i alla fall, den kändes lite väl vinter-deprimerande.