Í hverfinu
Snälla sluta aldrig blogga.
Dina bilder är så fina, och texter minst lika underbara.
åh så fint
gud så jäkligt fint!
vackert
Ja det är Norrköping, och visst är där jättefint!
fint!
sv: själv börjar jag tröttna lite på allt fett och så, så fundear istället på att gå över till gi och inta liten mängd kolhydrater + träning. men bara att börja så vill du inte riktigt gå tillbaks till "vanlig" mat!
Fota meeeer, vill se meeeer. Fota dig själv, jag gillar diiig.
sv. Tack. Jag tycker lite synd om mig själv fast man kanske inte får det om man är svensk. Oskrivna sociala regler och det där. Är säkert minst lika fult att tycka synd om sig själv som att visa att man har pengar och att det går bra nu.
Fast ja, det har fixat sig nu. Gick väldigt snabbt och smärtfritt den här gången turligt nog och jag behövde inte ringa ett enda 077-samtal (..Thank god. För min senaste telefonräkning blev 170kr dyrare pga allt csn och försäkringskassekrångel. Blä.)
Jag antar det, men jag har så jävla svårt att göra det och förstår inte det där med människor som har sina mammor som sin bästa kompis.
Ensamhet är oftast lättare. Saker blir inte tillkränglade när man är själv. Ingen missförstår det du säger. Ingen gnäller på att du går för snabbt, är för lat, är för tyst, är dålig på att be om hjälp, etc. Inga av ens dåliga sidor behöver pekas ut för man vet redan om dem och att höra det från någon annan gör mest bara ont.
Är hellre någon som omfanmnar ensamhet och lever som eremit på något berg och pratar med blommor än någon som hellre skulle dö än att vara ensam. Jag förstår mig nämligen inte på sånt. Har en "kompis" som varit ihop med fyra olika killar under det senaste åren. Och de där två-tre veckorna emellan dem har alltid varit "Uäääää. Så jävla ensam. Mitt liv suger." etc.
Tycker hon är patetisk och borde egentligen säga upp all kontakt, men orkar inte riktigt.
Tycker man inte själv att man är bluff och båg, vilket man gissningsvis inte tycker om man skriver om sådana saker i (exempelvis) en blogg, så tycker jag det inte är bluff och båg. Det är mera det att jag själv skulle tycka det vore så himla o-jag att göra något sådant. Jag vill inte ha fiction och vill därför inte heller visa upp något annat än det som faktiskt har hänt och händer.
Och ja, jag vet att det kommer. Jag brukar aldrig gnälla om det. Aldrig. För jag tycker det själv är så himla löjligt att skriva att "Jag kommer alltid var ensam och ingen tycker om mig och blablabla", men ibland måste jag också få vara löjlig och gnälla om misären. För jag är lite löjlig när jag är nedstämd och gnäller på saker som är irrelevanta. Saker som liksom löser sig ändå.
Fint!
sv: åh. jag rös lite när jag läste din kommentar. hur fin som hellst. och tack för sommar tipseeen!
ps. jag älskar din bakgrund på bloggen. eller vad man nu kallar det.
