Krokiga avsnitt
Du halvt snubblade ut ur port nummer trettiotre. Den men den fina dörren från femtiofyra i den finaste träfärgen jag visste. Jag hade inte väntat mer än tjugofem sekunder och nu stod du här framför mig. Du i en gul sydväst. Varför har du den där på dig, det regnar ju inte? Du rycker på axlarna, den får fungera som vårt paraply för det börjar ungefär aldrig regna när man har med sig ett och så kände jag bara för att ha på mig den.
Tänker: Ni är alla precis exakt likadana även om ni är de som försöker vara mest originella nyskapande utanför-lådan inte-alls-som-någon annan. Tänker: Ni älskar allt sådant jag älskar men nu är jag bara så less på tonårstjejer som skriver om kärlek och den där drömpojken (som i verkligheten inte kommer ha fräknar och vassa knän samtidigt som han behandlar dig som det vackraste och sköraste han någonsin kommer få kalla sitt). Jag är så trött på tédrickande, sockervaddsmjukt-framtidsdrömmande, dåliga fotografier som man låtsas är fyllda av vardagskänslor som känns så mycket att de spricker ut genom pixlarna, genom skärmen. De är ju faktiskt mest bara suddiga och jag har sett trettiofem likadana bara den här veckan. Tänker: Ni ger mig fan ångest med era drömmar.
Det kändes lite konstigt att stå där, bara några meter ifrån det där bandet som snärjde ihop oss en gång i tiden. Högt sjunga med i låtar, låtar som vi delat under många nätter, låtar som var Vi. Det kändes konstigt att sjunga de där orden som jag en gång citerade i ett hejdå-meddelande till dig under din kudde, sjunga meningar som alltid fått mig att tänka på dig. Allt det där medan du står mindre än en halvmeter ifrån mig och det inte längre är vi. Sjunga ord som jag alltid sett som dina, våra, men som inte längre är det. Även om det är som det är nu så kunde jag inte sluta tänka: Får de där orden dig att tänka på mig? Jag fick kämpa mot impulsen att vända mitt ansikte mot dig och le för att få dig att förstå, kämpa mot instinkten att ta din hand i min och trycka den hårt. Sådär som jag alltid annars har gjort.
det du skriver om, allt tedrickande, alla halvt orealistiska drömmar och fotografierna. så sant. börjar faktiskt bli ganska trött på allt tjatande om samma saker.
fast mycket är fint. men efter ett tag vill man bara spy på allt.
åh. det är ungefär så mycket jag kan säga, dina ord. åh. himla fint.
Så himlans fint. och idag ses vi <3
Du publicerade det, tillslust! Jäklar, vad duktig du är. Puss.
du är väldigt, väldigt duktig på att skriva.
underbar text. Du skriver verkligen, verkligen sjukt fint!
Grym fotoblogg! Du har stor chans att kamma hem 500kr från nelly.com
Spana in min tävling på http://ekkis.se/2011/april/tavling-for-fotobloggare.html
Ha det bra
Vilken fin text :)
..och jo jag är egentligen ingen solmänniska heller, men under vinterhalvåret där så är det behagliga 15-20 grader :D Engelska landsbygden verkar också härligt, ska faktiskt semestra där (plus irland och skottland) i sommar, det ska bli underbart!
sv. Iiiiih. Jag önskar jag hörde din röst i mitt huvud när jag läser din blogg. Det hade varit.. fint. >: (Vilken tur att du om en månad-ish kommer prata med mig så mycket ändå att jag nästan, men bara nästan, kommer önska att du bara håller tyst. <333)
Hahaha. Du var för nära! Vilket är bra för mig, men dåligt för närgränsen. Ack, dessa val.. Ja, Natw var fint som attans och jag måste börja leta efter fina spelningar som vi båda kan komma in på! Det ju får blir lite sållande fram till sommaren, men ändå. Argh! D:
Ja!, men det luktade inte på Söder utan bara när jag gick mellan tåget och hem liksom. Bästa grejen ändå. Kanske var förortsluften lolololol.
Sv; HIHI, var så god! Bara glad att göra dig glad ;)KRAM =)
sv: Åh nej tack så mycket vad söt du är! vad glad jag blir :)
Litle marbles ja, dom är grymmma! upptäkte dom via en annan blogg för inte så längesedan! blivit helt fast! :D
sv: Misfits är awesome!helt underbar serie! har också skjutit upp på den jätte länge, vet inte heller varför och sen tänkte jag: Nu jäklar! och den är awesomeness!
Åhh sharlok holms sieren! missade den när den gick på tv, skall allt ta och se den!
sv: åh tack! :)
Tänker: Ni är alla precis exakt likadana även om ni är de som försöker vara mest originella nyskapande utanför-lådan inte-alls-som-någon annan. Tänker: Ni älskar allt sådant jag älskar men nu är jag bara så less på tonårstjejer som skriver om kärlek och den där drömpojken (som i verkligheten inte kommer ha fräknar och vassa knän samtidigt som han behandlar dig som det vackraste och sköraste han någonsin kommer få kalla sitt). Jag är så trött på tédrickande, sockervaddsmjukt-framtidsdrömmande, dåliga fotografier som man låtsas är fyllda av vardagskänslor som känns så mycket att de spricker ut genom pixlarna, genom skärmen. De är ju faktiskt mest bara suddiga och jag har sett trettiofem likadana bara den här veckan. Tänker: Ni ger mig fan ångest med era drömmar."
Jag håller med dig. Och jag blir så ledsen och arg på samma gång, för jag vill inte bli kopplad till "en av de andra indiebloggarna": jag vill stå ut. Jag vill inte ha några likheter med dem: jag vill att folk ska se att jag verkligen har jobbat med mina bilder, att jag fotar det som jag anser vara vackert - inte att jag fotar en gata och lägger på ett rött filter och lite antikt brus och skriver en text med helvetica på. Jag vill inte det. Det känns så fel, så fel, så fel. För det jobbigaste som finns är när sådana som har jobbat med fotograferingen, verkligen sliter, blir hopblandade med dessa som bara fotar för att få kommentarer. Fotar för att vara som alla andra. Skriver om regndroppar mot rutan.
Visst. Man kan alltid älska regn som slår emot rutan - det gör jag. Visst kan man spilla ut sitt hjärta och skriva om den där killen som man verkligen vill ha. Det finns INGENTING fel med det, men att man hittar på historier om den där killen med blåa ögon och blek hy... det blir bara fel. När man ljuger i sin blogg för att verka som någon annan. Och denna satans dumma trend. Jag hatar det. Jag hatar det verkligen. För man kan se igenom sådana texter som har slängts upp; och på bilderna; man ser igenom personer som helt enkelt försöker för mycket.
Åh.
Men jag tycker om din blogg riktigt mycket i alla fall. Jag älskar allt med den. Och DU skriver fantastiskt. Otroligt fantastiskt.
du borde uppdatera lite oftare :) du är najjjss :D
sounds good to me!
