Jag har tappat orden, och hittar inte dina händer under bordet. Ungefär så, ja. Jag kan inte riktigt forma de rätta meningarna som säger hur det känns, jag kan inte ens hitta något bra citat. Känslorna är helt uppupp iväg och ner under havsytan, det snurrar men jag står stilla. Kanske känns det lite som på bilderna nedan, jag vet inte riktigt. (Jag önskar att du var en sån som förstod utan att jag behövde säga så mycket, men jag vet att verkligheten är en annan.) Men ifall jag fick, och inte skulle skada någon, skulle jag nog visst veta exakt vad jag skulle skriva här.