Jag tycker om att få oväntade överrasknings besök. Sådär att när man sitter ensam en dag, inte har ett dugg att göra och alla man frågat om de vill ses har haft annat för sig. Då kommer någon och ringer på dörren. Någon man egentligen saknar hur mycket som helst men inte haft en tanke på att träffa eller helt enkelt trott att det är omöjligt att träffa. Kanske har den med sig egenbakade kakor eller bara ett glatt humör. Ringer på dörren eller ringer när den står utanför för att den glömt bort portkoden. Någon man sedan bara kan ligga på golvet tillsammans med, eller sitta ihopkrupen i sängen/soffan/fåtöljen och samtala med i timmar. Eller bara vara tysta. Låta musiken man lyssnar på tala istället. Jag tycker det är en fin sak att kunna vara tyst med någon utan att det känns som en kvävande pinsam tystnad.