Aprils vindar inger tumult

För ungefär ett år sedan sysselsatte jag mig själv många timmar genom att sitta och vika sådana här. Klippa, skriva, vika. Lugn och lycka i hela kroppen för kärlek i någon slags fysisk form. Papperslätt kärlek.


 


Det är egentligen läskigt hur väl man minns vissa saker, hur de etsar sig fast. Kanske bleknar sådant med tiden, det kan jag inte veta än. Jag vet bara att jag minns saker jag vill glömma. Aprilvindarna blåser genom mitt hår och in i min kropp, så allt är tumlas om och ordningen förstörs. Tur att solen (och min fantasi) lagar lite av det, åtminstone.


Ég þakka orð þín

På senare tid har antalet besökare här bland mina tillsnurrade ord ökat och självklart blir jag nyfiken (och lite rädd) på vilka ni är som läser mina ord och vilar er blick på mina fotografier, om så bara för en sekund. Det skulle göra mig lite glad i hjärtat, såhär i början av våren, om ni kunde lämna ett litet spår av er existens. Bara ett litet hej så jag kan få kika in hos er, om ni själva finns här på det stora världsnätet. Annars finns jag att kontakta på [email protected], om det där med kommentarer på bloggar inte är din grej eller om du bara vill.. Skriva något som kanske inte är för hela världen att se.

Jag uppskattar dina ord (Ég þakka orð þín).

.0700


Þú er sérstakur

Hjärtegråt
Jag vet hur du
Känner
lilla du

Det blir inte lättare
med tiden


--------------------------------------------------

Just nu är det här ungefär det enda jag lyssnar på, i kombination med de här fina männen.

Ótti

Ni är fåordiga och det skrämmer mig så rysligt mycket.

.0785

Berlinluften smakar rök och förväntan

.0800
.0796.0775

 

Det känns som att jag varit borta i flera veckor, men ändå gick de där sex dagarna så fasligt snabbt. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva och sammanfatta allting, det har hänt så himla mycket att det varit svårt att ens bearbeta hälften. Det bästa har dock varit att det varit vår och att man kunna sitta på uteserveringar utan jacka. Titta in här så får ni se lite flera fotografier åtminstone.


I came to Berlin to have som fun!

Berlin, maj-09.

Andvari is off to Berlin! Innan gryningen drar jag till Berlin i sex dagar med fina folket i nh07. Det lär bli kilovis med vegetarisk kebab och korv, dans tills vi halvt svimmar och tonvis med secondhandshopping (och självklart fördjupning i stadens historiska värde). Ich wünsche Ihnen das Beste, meine Lieben!


Bara ljusår kan rädda oss nu

 

Vilka är ni egentligen, som läser mina ord och ägnar mina foton några sekunder av ert liv? Jag blir nästan lite rädd och skygg när statistiken går upp men ingen avslöjar sin existens. Gör mig trygg?

Just nu har en mörk skugga av inspirationstorka intagit mina fingrar, känslor och tankar. Detta resulterar i en oanvänd kamera och ett dammigt block. Allting är som liksom lite fel och en ekande skräck sprider sig i min kropp för sådant som har med omvärlden via www-adresser att göra. Jag vet inte vad som är rätt eller fel längre.


Þú deyfingu eldi minn


Jag är lite sådär lagom rödhårig numera, precis så som jag vill vara.  Dock visar nog inte bilden helt rätt färg. Nu är bara frågan om jag ska klippa hellugg eller fortsätta köra på min snurradelugg. Jag kan aldrig bestämma mig.

The wind carried my words away

Du släcker min eld med din koldioxid.

Getting into the swing

Ikväll: dans dans dans med fina flickor. Nu är det det sportlov och jag vill dansa bort varje timme.
(Det är tur att du inte får mig på fall, för jag vill inte falla för någon som snön faller för marken.)


Dova vibrationer mot kudden

Ordlaviner
rakt ut och ner
Aldrig har mina
händer format
sådana stavelser


Ikväll saknar jag vibrationen och meterlånga textmeddelanden med ord som får hjärtat att fladdra utanför kroppen. Fast mest saknar jag att somna till lugna andetag i nacken efter timmar av alltochingetprat till dov musik från isländska magiker.

My mind holds the key

Ytan ligger närmare än någonsin och jag krånglar till mina ord så inte ens jag själv förstår innebörden av dem två minuter senare. Jag ventilerar de riktiga orden, känslorna, tankarna någonstans där förhoppningsvis inte någon får ta del av dem. Det känns bättre så, även om jag önskade att du råkade hitta dem och förstod precis allting så jag inte behövde förklara själv ännu en gång.

Förtvivlan, hjärtat.
Inga fjärilar för dig längre
bara tryggtheten och lugnet.

Gott Nytt År



Jag har skrivit en årssammanfattning, vågar jag publicera den? Jag är nästan klar med min "att göra under 2010"-lista, men behöver några punkter till! Någon som förresten har något tips på vad som kan stå med? Roliga, knasiga, fina, "djupa" saker - allting funkar! 2009's lista gick inte Så bra - 28 punkter av 64. Bättring i år?

Nu är det nog dags att sova, jag hoppas på ett fint 2010 men mycket musik, kärlek och stjärnnätter!


Turn turn turn around


Igår var det min sista julavslutning på naturhum. Det känns lite sorgligt för det är under sånadär dagar jag förstår varför jag egentligen går på min skola. Fika, allsång till sånger med egenskrivna texter om skolan, disco i klassrummet , chipsätande och innebandyspelande i danssalen. Nu är det bara en termin kvar, tänk vad tiden går snabbt ändå..

Come together

En av mina favoritbloggar, Underbara Clara, anordnar tävling och goddag, sådant tackar jag inte nej till!
Lycka i tyg? Kanske lite, såhär innan jul.


Känner mig som en främling ingen ser

Det var aldrig tillräckligt...


Det går inte så bra att skriva nuförtiden. Orden har fastnat någonstans mellan hjärnan, hjärtat och mina händer. Kanske lossnar det någon gång när min hjärna inte längre är pressad hårt mot mitt os frontale - pannben, och mina tankar inte längre är uppsnurrade under marken. Det är inte dåligt men det är inte heller bra, bara snurrigt.

Här är ett skådespel i höstlövsdans

Höststorm, tramsigheter och skratt i skolan samt snurrig lycka över att få träffa (och bli bjuden på tårtbuffé av) en av världens bästa killar, som jag förresten även har två-års jubelium som nära vän med i höst (fast egentligen har vi känt varandra sen vi var tio eller så). Det här har varit en fin dag!


Min ursäkt för att gömma mig igen

Två känslor, som helt motsäger varandra...

 

Hur gör man?


London Calling!

Imorgon åker vi till städernas stad, ungefär. Fint folk, fin musik och allt sånt där i några dagar känns bra. På fredag är det det årets konsert och jag är pepp. I'll be back on monday, see you then!

(Bilden är från min senaste London-resa i maj -08.)


Allting har förändrats men jag känner likadant

Älskling, jag har hittat in från mörkret
det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
En ny start, jag tänker nya tankar
men allt det där du föll för
finns fortfarande kvar
Allting har förändrats
men jag känner likadant

Kent

(alla tycker om mina oseriösa miner och mitt förkylningsfina utseende i övrigt.)


Tidigare inlägg Nyare inlägg
startsidan  

RSS 2.0