Bara ljusår kan rädda oss nu
Vilka är ni egentligen, som läser mina ord och ägnar mina foton några sekunder av ert liv? Jag blir nästan lite rädd och skygg när statistiken går upp men ingen avslöjar sin existens. Gör mig trygg?
Just nu har en mörk skugga av inspirationstorka intagit mina fingrar, känslor och tankar. Detta resulterar i en oanvänd kamera och ett dammigt block. Allting är som liksom lite fel och en ekande skräck sprider sig i min kropp för sådant som har med omvärlden via www-adresser att göra. Jag vet inte vad som är rätt eller fel längre.
Underbar bild! Internet kan vara bra läskigt ibland, alltså.
du vet redan att jag är din lilla stalker så det behöver jag väl inte säga?
jag känner mig skyldig till statistiken,är urdålig på att kommentera!! kanske inte vågar skriva själv när jag läser alla dina fina ord ^^
jag är här, men det visste du nog ;)
Jag läser alltid! :)
TACK FINA DU
jag läser och kikar! för allt här är så fint.
jag är en ny läsare, gillar dina bilder o texter.