Vad har du på hjärtat? (svar på frågor del I)

Hur gammal är du?
Jag är nitton år, och fyller tjugo i sommar.


Vem är du? (vet att en sån fråga är himla svår att svara på, men försök!)
Jag är en rätt skör person som i större sällskap inte alls gör mycket väsen ifrån mig. Men på tu man hand och med några få personer kan jag både vara galen, rolig och knäpp. Jag tror jag är en omtänksam person, jag lider rätt mycket av ”mamma-syndromet” – att jag ska ta hand om och hjälpa alla, och sätter ofta mig själv i andra hand. Just nu (och sen ungefär ett och ett halvt år tillbaka) är jag mest bitter, blundar för allt som kan innebära djupare och svårare känslor. Längtar efter någon som kan tycka om mig för hur störd jag är, men ser ändå mest bara svårigheterna i att ha någon så nära.


Dig själv med fem ord.
Obeslutsam, virrig, omtänksam, down-to-earth, matglad.

Vilka personlighetsdrag beundrar du allra mest? Vilka skulle du önska att du själv hade?
Personer som går sin egen väg, men samtidigt är väldigt sympatiska och medmänskliga.  Och sådana personer som är starka i sig själva, och har sin bestämda åsikter och inte låter sig utnyttjas. Sådana jag önska att jag hade själv: beslutsamhet, disciplin och en lite bättre självkänsla (min är inte dålig, men önskade den var större).

Sju saker du är bäst på.
Laga mat åt folk, känna mig hemma hos andra människor, vara vaken när jag borde sovit för flera timmar sedan, glömma vad det var jag skulle göra, bli flyktbenägen när saker bli lite jobbiga, inte kunna säga nej, skratta högt.

Hur länge har du fotograferat?
Jag köpte min första systemkamera i juli tjugohundrasju, men hade ägt en helt okej kompaktkamera ungefär ett år innan det så sen sommaren tjugohundrasex!

foto från feb -08

Nämn 3 saker du aldrig skulle klara dig utan.
Min dator (hemskt, men sant), musik och fyra personer.


Har du någonsin haft prestationsångest? Om ja, hur hanterar du det?
Jag har alltid haft en otrolig stark självkritik (som börjar bli bättre) men prestationsångest? Hm, jo.. När det kommit till skolarbeten har jag nog ofta känt att jag kunde gjort saker bättre. Och jag är inte alltid bra på att hantera saker, jag brukar alltid försöka intala mig själv att jag gjorde det bästa jag kunde - just då under de omständigheterna.

Hur kommer det sig att du valde att flytta till Oslo?
Min egentliga plan var att spendera nio till elva månader i London som au pair efter studenten, men jag gick via en byrå och hela proceduren drog ut väldigt mycket på tiden. Jag drog mig tillsist ur, av olika anledningar, och eftersom jag måste sysselsätta mig med något under våren så kändes Oslo som ett bra alternativ. Har gratis boende hos en släktning här så sparar rätt många tusen kronor i månaden där!

 

Vad gör du i Oslo och hur länge stannar du där?
Jag är här för att jobba, och har fått en anställning i en matbutik i deras färskvaruavdelning. Så det är mycket ost, kött och fisk under mina arbetsdagar och jag lär mig mycket. Som min plan ser ut just nu så stannar jag här till juni, sen vill jag nog tillbaka till Sverige. Fast, bara om jag vet att jag har ett jobb!

Framtidsplaner?
Bo här i Oslo ett par månader, för att tjäna pengar och allt såndant, och försöka få tag på ett sommarjobb i antingen Göteborg, Stockholm eller Norrköping. Blir det Göteborg eller Stockholm ska jag hyra en andrahandslägenhet över sommaren, jobba som attan och fara på minst tre festivaler (som det är planerat nu). Sen, i augusti så flyttar jag till Umeå och blir sambo med min bästa norrbottenbrud, och så ska jag börja plugga. Och så ska jag hinna resa lite också, åtminstone två Londonbesök och helst en resa ner till Berlin också! Håller tummarna för att jag ska kunna resa till Japan med!

Hur går det med jobbsökandet? <3
Har faktiskt fått en anställning i en matbutik, på deras färskvaruavdelning! Just nu är det bara en extratjänst men jag får jobba mycket ändå så det är nästan som en heltidstjänst! Men jag söker fortfarande fler jobbar, främst till sommaren, så jag kanske kan bo i någon trevlig svensk stad då istället.


Skulle du, jag och Zandra kanske kunna bli en trio och dela lägenhet någon gång? Typ Stockholm.
Gärna för mig! Vi borde hyra en två tillsammans i sommar eller så! Vore ett fint sätt att spendera sommaren på.


Kan du spela något instrument? Om ja, vad?
Nej, inga alls. Jag fick en gitarr i julklapp för ett par jular sedan och skulle börja ta lektioner men.. nybörjarlektionerna krockade men mina teaterlektioner så ja, det blev inget av.


Har du några syskon?
Två äldre bröder och två yngre systrar! Mina bröder är dock bara halvbröder men de har ju alltid funnits i mitt liv så det där med blodsband spelar inte så stor roll.


Hur ser du ut?
Något såhär ungefär! 172cm lång, rödbrunt hår, blå inte så jättestora ögon, rätt små läppar och en liten glugg mellan framtänderna, (ingen tandställning längre), smala axlar och bredare höfter, rätt långa ben som jag gör längre genom att använda midjehöga byxor. Något sådant.



Beskriv din klädstil i en mening.
Indietant som ibland fastnar i färgmatchnings-träsket.


Din favorit outfit?
Ett par av mina eiffeltower-jeans från cheap monday, mina bästa vita midjekorta spetsblus med knäppning i ryggen, långt guld-och pärlhalsband och så pippiskorna eller miumiu-platåerna till. Eller mina blå shorts med hög midja tillsammans med det perfekta grå linnet (från dressman av alla ställen!), spetstopp, raybans och så ett par svarta converse till det.


Vart handlar du helst dina kläder?
Jag handlar ju allra allra helst andrahand, och hemma i Norrköping så var Hela Människan min absoluta favorit. Där gör man alltid fynd! Jag köper inte alls mycket nyproducerat längre, bara om jag ser något jag verkligen verkligen vill ha och vet att det kommer vara ungefär omöjligt att hitta något liknande andrahand. Som den här tröjan från h&m som är mitt senaste inköp. Såg den i en katalog, föll direkt, och sen började jakten!

foto: Zandra

 

Har du burit den randiga klänningen jag sålde till dig någon gång :*?
- Ja, ett par gånger! Tillsammans med en spetskrage, ljusa strumpbyxor och ett svart skärp i midjan – perfekt!


Vad är det bästa/sämsta du någonsin har köpt?
Bästa: Mina Miu miu-platåskor. Definitivt. Nästan helt oanvända för åttio kronor. Eller min Canon 40D, jag behövde verkligen en uppgradering och Malte har hjälpt mig på traven att utvecklas inom fotografering!
Sämsta: Något av alla de andrahandsköp som jag köpt bara för dem varit billiga, kanske. Eller ett par jeans jag köpte för att ”jag måste ha dem” och har säkert inte använt dem mer än tio gånger på två år.


Vilken var den bästa dagen i ditt liv?
Oj, hjälp. Kanske min studentdag (även om det var lite av de värre också). Hela dagar är svårt sådär, men på senare tid har jag spenderat många bra dagar med mitt honungshjärta.


Vem inspirerar dig?
Inspirerar till vad? Fotomässigt är det mest vänner, olika fotografer runt på nätet. Textmässigt så hämtar jag inspiration från mitt egna liv, eller parallella universum om man kan kalla det så. Jag vet inte om min blogg är en sådan men kanske kan jag pyssla ihop ett inlägg med mina favoritfotografer och så, vi får se!


Blue crayon dreams that no one ever would see

Senaste månaden har det blivit väldigt himla många fler som hittat hit och det gör mig glad! Nu har jag väl drabbats av lite storhetsvansinne (igen) och tänkte ha en såndär frågestund eller vad man ska kalla det. Jag hade ju en i somras, men jag tog aldrig riktigt tag i att svara på de frågorna. Men om vi säger såhär, fråga precis exakt vad som helst som rör mig, den här bloggen eller kanske också livet, så försöker jag svara så bra jag kan plus att jag försöker svara på de där gamla frågorna (från ett annat liv). Jag känner mig himla larvig men samtidigt, något finns det säkert som någon undrar så ja, då får jag vara larvig!

Vad har du på hjärtat?


Konsten att packa ihop sig själv

Har ni någon gång packat ner ert liv i väskor för att åka någonstans, och inte veta hur länge ni kommer befinna er där? Just precis så är det för mig just nu och det är himla svårt att veta vad som ska tas med.

 

Imorgonbitti vinkar jag adjö av mitt rum, sätter jag mig på ett tåg som tar mig fyrtiofem mil västerut till en ny stad, ett nytt land. Det är dags för mig att ta tag i mitt liv, att ta ett steg närmare att bli vuxen. Det är läskigt men jag ger detta ett par veckor för jag behöver något nytt, jag behöver göra någonting av min kommande vår. Vi får se när jag ordnat till det med internet, men kanske blir det tyst här ett par dagar. Så länge tycker jag att ni ska lyssna på min senaste spotifylista: Kall kall kall gick du in under mitt skinn.

Hisnande tankar som vi båda tänkte


Har spenderat min helg med dessa två urfina flickor. Mat i alla dess former (hemmagjord pizza, linsbiffar med jordnötssås, saffranspasta med skaldjur, nutellacheesecake, naturgodis samt gino av bär), Norrköpings-turistande, secondhand, sena nätter-samtal och allmänt mys. Det känns fint att ha spenderat sin allra sista helg i den här staden på en lång lång tid såhär.

Sju saker om mig

Jag fick en liten utmaning av fröken Flortunn om att berätta sju saker om mig, så här har ni! (Och jag kan fortfarande inte bestämma mig för hur mycket jag ska skriva om mig själv i den här bloggen).

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Ett. Jag äger trettiofem stycken klänningar. Säkert tjugoåtta av dem är köpta andrahand och tio av dessa hänger framme som dekorationer på mina väggar. Det dumma är ju att jag knappt ens använder klänning nuförtiden.


Två. Mitt favoritdjur är blåval. Det är nog det mest fantastiska djuret någonsin, tycker jag! De är det största djuret som någonsin funnits på jorden och ändå verkar de vara så snälla. En av mina livsdrömmar är att få se en levande blåval på nära håll.


Tre. Jag pratar inte alls som jag skriver. Eller ibland kan jag säga ”fasligt” ”himla” eller dylikt men oftast så använder jag mig av uttryck som ”snel hest”, ”lol” och sådant där larvigt.


Fyra. Min dialekt är lite av ett mysterium. Jag pratar i grund och botten med en lätt touch av östgötska, men plockar rätt snabbt upp andra dialekter. Jag blir dock ständigt retad för att jag så fort Norrland nämns i ett samtal, lägger på mig en enklare version av någon typ av norrbottniska. (Dock ska det noteras att jag på kommando är jättedålig på att härma dialekter.)


Fem. Jag använder sen i våras endast byxor med hög midja, allra helst midjehöga. Och just nu kombinerar jag det med blusar i alla dess former.


Sex. Jag dricker inte alkohol. I mitt nästan tjugoåriga liv har jag varit påverkad, så det känns, en endaste gång. Jag accepterar att andra väljer att dricka men tycker att det är himla onödigt då det ju egentligen är ett bedövningsmedel. (Kan tillägga att jag skrivit en tiosidig uppsats om alkoholen och hur mycket den kostar samhället, ingen munter historia alls.)


Sju. Jag har ungefär sett hundrafemtio olika artister/band live, och totalt sett varit på uppemot tvåhundra spelningar/konserter. Jag har nog med andra ord lagt ner mer pengar på konsert/festival-biljetter senaste fem åren än på kläder. Dock så har jag senaste året börjat ta det lite lite lugnare.


.0612

 

Så, jag skickar väl vidare utmaningen!

Emma - http://awidescreendream.blogg.se/

Zandra - http://fyrahundrafem.blogg.se/

Camilla - http://cargohold.blogg.se/

Elinor - http://midori.webblogg.se/

 


Ég ætla að hlusta á þig

Nästan helt inne i sömnen, orden du yttrar är drapperade av den andra världen som väntar bakom ditt medvetande. Släpigt tysta men ändå starka och tydliga lämnar orden dina läppar. Du borde sluta ha kontakt med honom, han är inte värd det...


Jag gissar att när något sådant kommer från en av ens vänner vid just ett sådant tillfälle, då ska man lyssna lite extra noga.

Where do you wanna go?

Jag har spenderat fyra dagar med Norrbottens kanske finaste brud (och antagligen Sveriges bästa brevvän). Vi har myst och ägnat åt oss sådant man mest gör när man är ung och har lite för mycket fritid; som att dansa, dricka nyponsoppa och köpa den perfekta datorväskan för hundra kronor. För några timmar sedan kramade jag henne adjö på en tågperrong i vår huvudstad och for sedan några mil söderut med pendeltåget.

.0971.0974

Nu sitter jag och försöker reda ut lite detaljer inför min framtid medan en brasa värmer mina frusna fötter. Imorgon (idag) far jag västerut och vet inte alls när jag kommer ha tillgång till internet igen, eller när jag återvänder till östkusten i långa landet lagom. Jag är så fasligt nervös men glad ändå! Tills vi hörs igen, ta hand om er och glöm inte bort att andas in den fina novemberkylan!

Detta gjorde min dag

 

Ett brev från andra sidan jorden, från världens bästa fru som befinner sig i Kyoto fram till nästa sommar, och biljetter till ett av mina favoritband - the National! Tredje gången gillt! Räknar med magi då förutsättningar är lite bättre denna gång än de var under deras senaste spelning på Way Out West (lite av en besvikelse, mest på grund av det usla ljudet och skrikande killar som överröstade sångaren). Sen att jag hittade ett par jeansshorts med hög midja som satt som gjutna, för fyrtiofem kronor, gjorde inte dagen sämre.


Hope that something pure can last

Jag vandrar mellan hamnarna igenom centrum. Solen värmer upp mig och min tunna kofta blir alldels för varm att ha på sig. Sätter mig och har en utsikt jag skådat många gånger för, en av de vackraste byggnaderna jag sett. Rödmålad trä. Fortsätter på det där brevet som för en gångs skull är enkelt med endast vitt papper och blått bläck. Kyliga vindar rör om mitt hår och träden längs med hamnkanten har börjat skifta i gult.

Jag försöker övertala mig själv att jag inte hör hemma här men det var länge sedan jag kände mig såhär hemma någonstans. Jag älskar nog den här staden.


.0415 .0434 .0464 .0407 .0405

Livet är fint med en snussande valp på magen

 

Är hemma hos världens bästa mamma vars hund fått valpar för sådär fyra veckor sedan. Tänkte att jag skulle kringå min regel med webcambilder i min blogg och visa hur lillebror (till höger) och hur min favoritvalp (som jag döpt till Nemi) ser ut. Dessa två är rätt lika varandra och de andra två flickorna är i princip helsvarta med några få vita fläckar. Behöver jag ens nämna att de ständigt är så fina att jag nog aldrig vill lämna dem?


Ég anda hreinni loft án þín

Något såhär ser jag ut numera, för er som missat det eller undrat. Jag kommer nog förresten vilja behålla de där jeansen för alltid. Det bästa med dem är att jag fick dem för under hundralappen - och jag har letat efter precis exakt sådana i två år! I övrigt är blusen och skorna andrahand, och håret alldels för mörkt.

Fotografen är finaste Johanna under våran söndagspromenad runt Strömmen.

.0805 .0804


Hon tog min hand och vi båda blundade

Himlans vad jag saknar dig, syster. Kärleken har inga ord i mina tankar, det blir som ett stort glittrigt sprakande moln så fort jag försöker. Det är för stort för att röra vid, det ska bara få finnas där och rädda mig.

Du är den vackraste jag vet.


Tillsnurrade ursäkter om morgondagens sanningar

Jag har kanske ett genomsnitt på tio läsare per dag men.. De tio kanske ändå har en massa undringar så då tänkte jag göra som de där kända bloggarna med hundratals läsare varje dag gör. Så nu får ni världens chans att ställa alla slags frågor ni kommer på till mig. Kanske har ni undrat något jättelänge som ni vill ha svar på? Andvänd din fantasi och ställ din fråga (eller frågor) så ska jag försöka svara så bra och ärligt det bara går på allt. Ett två tre, nu öppnar frågelådan!


Jo, jag har lite tråkigt..


Värmlandsskogarna väntar på oss

´


Om några timmar sitter jag på tåget mot Värmland och festivalen som jag och Johan i år har besökt tillsammans fem år i rad. Jag har finaste sällskapet i form av min älskade fru, Elinor (ovan), och andra söthjärtan. Himlans vad  bra det här kommer bli, tror jag!

Och ett litet ursäktande att jag mest bara laddar upp foton numera, men det går som liksom inte att skriva när hjärnan smält bort i trettiogradig värme. Fast foton kanske uppskattas mer än ord, jag vet inte.

Men nu, festivalpackning!

Jag vet inte om jag skadar mer än jag trodde

Om några timmar lämnar jag de norra delarna av vårt land, återvänder söderut, för sista gången på en lång tid. Just nu sitter jag i ett obekant pojkrum åtta minuter utanför stadens centrum, en stad som jag en gång planerade för att bli min nya hemstad. Idag har det varit en annorlunda dag, kväll och början på natten. Jag har haft lite av den underligaste men vackraste tiden här senaste veckan. Total frid, överväldigande skönhet, mycket samtal och nya bekanskaper. Vissa saker har tagit slut och andra tagit sin början, varav dem det finns sådant som inte borde existera i våra liv.

Just nu vet jag inte vad jag ska göra och vad jag egentligen råkat dra igång. Jag avskyr bara ondskan så mycket att jag vill krossa den med mina bara händer och låta den möta tomheten som den förtjänar.



Ég afsökunar, kæri vinur.


Hur blir man lugnare?

Känns lite stressigt och jobbigt i hela kroppen just nu och min sommar kommer nog bli allt annat än lugn och skön. Just nu drabbas jag var och varannan dag av (dåliga) hjärtklappningar på grund av den där hetsen att få ha ett litet plastkort i min ägo, så hela världen är min att förgifta. Jag tycker det är rätt roligt, men jag klarar inte riktigt av att prestera mitt bästa när jag vet att den bredvid bedömmer varje rörelse och tanke jag gör och har. Hur ska man kunna vara avslappnad och lugn i en sådan situation?

Om tre dagar är jag i alla fall Stockholm hos lite av världens bästa grabb och sen far jag vidare till midnattssol, jobb och norrbottensmänniskor några dagar. Det närmaste jag kommer semester i sommar, tror jag.

Jag behöver en paus just nu, och när det här är över ska jag inte plugga någonting alls på månader!

Tal till Oss

Om ett par timmar kommer jag springa ner för den där trappan jag gått uppför säkert tusen gånger, vidare ut på en röd matta till jublet från nära och kära. Vi kommer dansa, sjunga, skrika av lycka till en låt som vi bestämde igår, typiskt nog för oss. Sen, imorgon, kommer det som varit lite som min andra familj de senaste tre åren vara upplöst. NH07, de där tolv andra personerna med helt olika personligheter som klickar så fint tillsammans. Som vi sa någon gång under en samarbetsövning i ettan: om vi skulle vara en maträtt skulle vi vara tacos. Så många olika delar som passar så perfekt ihop. Även om vissa av lärarna mer anser att vi är som surströmming, eller nudlar.

På tal om mat är det kanske ett under att alla i den här klassen inte rullar fram vid det här laget. Vårt förhållande till mat är nästintill extraordinärt. Jag frågade alla vad deras bästa minne med nh07 var och alla nämnde något som innehöll att äta, och helst mycket. Jag personligen minns en händelse extra tydligt; en studyhall som ägnades åt att äta istället för att studera (vad annars?). Knytkalas har blivit lite av vår grej och just denna eftermiddag hade vi alla sorters saker uppdukade på ett bord, främst sötsaker såklart! Vi hetsåt i ungefär tjugo minuter tills nästan allt var uppätet. Sockerkicken kom ganska snabbt och vi sprang genom korridorerna, skrikandes och skrattandes innan vi slängde oss i en hög på golvet bredvid skåpen. Jag tror hälften av oss somna till en minut innan vi kravlandes tog oss upp från golvet och halvt krypandes tog oss in i det (trygga) klassrummet igen.

Angående vårt klassrum så har vi ända sen första veckan i ettan haft ett speciellt förhållande till det. I början var det väldigt tråkigt men när vi hade fått bo in oss ett tag (lite väl bra, enligt vissa) så har vi i princip vägrat lämna det där rummet, precis som sakerna som hamnar där. Det var först i tisdags det allra sista försvann.
Vi har alltid (de flesta av oss, åtminstone) varit på plats en kvart innan lektionen börjat, sittandes på "våra" platser med böckerna redo framför oss. Särskilt om det är matte som vankas, då börjar vi oftast till och med räkna innan Martin kommer! Detta var ett fenomen som fick NH05 att rysa av obehag, och fick dem att anse att de upptäckt en ny art: Equinus Pluggantus, även kallat: Plugghäst.

Det jag är gladast över med min gymnasietid, med min tid på naturhum, är min klass. Alla de motgångar vi gått igenom tillsammans, alla de dödens veckor vi överlevt på grund av peppande ord (och mutningar med mat) från varandra. Alla danspartyn i klassrummet vi haft, alla prov vi undgått genom kollektiv klagan, alla misstolkningsskämt som fått oss att bryta ihop av skratt.

Människor har kommit och gått i den här klassen men sista läsåret har det som är det riktiga NH07 vuxit fram. Vi har blivit tajtare för varje termin som gått. Vi är alla viktiga delar i den här tacosen; vi tillför alla något med våra personligheter, våra speciella smaker. Vi är den där perfekta tacosen, som inte lämnar ett enda spår på tallriken men får magen att skicka fjärilssignaler till hjärtat.

Jag kommer sakna att kunna gå till en plats där jag vet att det finns personer som kommer ge mig de där fem kramarna om dagen som man behöver. Jag kommer sakna våra bakveckor och att sitta på borden under klassråden. Jag kommer att sakna Oss.

Och glöm inte veckans miljötips:
åk inte hiss.

-------------------------------------------------
Det skrivna utkastet till det tal jag höll igår för mina hjärtevänner i NH07. Min andra familj som idag är upplöst på pappret, men alltid kommer finnas med i mitt (och de andras) minne och hjärtan. Jag älskar er, ponihestarna.


Vor sól og maí ský

Medan jag sitter och klurar på min vetenskapliga uppsats om svenskars alkoholkonsumtion (himlans vad intressant det är!) så tycker jag att ni kan lyssna på det här och kika in här, bara för att det är sådant som är vackra fjärilsord via en www-adress.

Sömn kanske är en bra idé

Hej nedgång.
Jag blir så trött på allt allt allt.
Jag hoppas drömmarnas värld räddar mig.
(För den här gången.)

Jag har ett riktigt liv jag också

Det är rätt hemskt ibland. Som när det snöar i slutet av april och när ens bästa vän slutar berätta saker för en. Och när man sitter en hel dag och skriver inte en enda rad på den där uppsatsen som är jätteviktig för ens betyg. Det är inte heller så roligt när ens hårfärg bleks på två tvättar och man har två kronor kvar på sin mobil. Fast då är det ju bra att man ska ha en helg som är fylld av aktiviteter med fina människor.

.0932


Tidigare inlägg Nyare inlägg
startsidan  

RSS 2.0