Vad har du på hjärtat? (svar på frågor del I)
Hur gammal är du?
Jag är nitton år, och fyller tjugo i sommar.
Vem är du? (vet att en sån fråga är himla svår att svara på, men försök!)
Jag är en rätt skör person som i större sällskap inte alls gör mycket väsen ifrån mig. Men på tu man hand och med några få personer kan jag både vara galen, rolig och knäpp. Jag tror jag är en omtänksam person, jag lider rätt mycket av ”mamma-syndromet” – att jag ska ta hand om och hjälpa alla, och sätter ofta mig själv i andra hand. Just nu (och sen ungefär ett och ett halvt år tillbaka) är jag mest bitter, blundar för allt som kan innebära djupare och svårare känslor. Längtar efter någon som kan tycka om mig för hur störd jag är, men ser ändå mest bara svårigheterna i att ha någon så nära.
Dig själv med fem ord.
Obeslutsam, virrig, omtänksam, down-to-earth, matglad.
Vilka personlighetsdrag beundrar du allra mest? Vilka skulle du önska att du själv hade?
Personer som går sin egen väg, men samtidigt är väldigt sympatiska och medmänskliga. Och sådana personer som är starka i sig själva, och har sin bestämda åsikter och inte låter sig utnyttjas. Sådana jag önska att jag hade själv: beslutsamhet, disciplin och en lite bättre självkänsla (min är inte dålig, men önskade den var större).
Sju saker du är bäst på.
Laga mat åt folk, känna mig hemma hos andra människor, vara vaken när jag borde sovit för flera timmar sedan, glömma vad det var jag skulle göra, bli flyktbenägen när saker bli lite jobbiga, inte kunna säga nej, skratta högt.
Hur länge har du fotograferat?
Jag köpte min första systemkamera i juli tjugohundrasju, men hade ägt en helt okej kompaktkamera ungefär ett år innan det så sen sommaren tjugohundrasex!
Nämn 3 saker du aldrig skulle klara dig utan.
Min dator (hemskt, men sant), musik och fyra personer.
Har du någonsin haft prestationsångest? Om ja, hur hanterar du det?
Jag har alltid haft en otrolig stark självkritik (som börjar bli bättre) men prestationsångest? Hm, jo.. När det kommit till skolarbeten har jag nog ofta känt att jag kunde gjort saker bättre. Och jag är inte alltid bra på att hantera saker, jag brukar alltid försöka intala mig själv att jag gjorde det bästa jag kunde - just då under de omständigheterna.
Hur kommer det sig att du valde att flytta till Oslo?
Min egentliga plan var att spendera nio till elva månader i London som au pair efter studenten, men jag gick via en byrå och hela proceduren drog ut väldigt mycket på tiden. Jag drog mig tillsist ur, av olika anledningar, och eftersom jag måste sysselsätta mig med något under våren så kändes Oslo som ett bra alternativ. Har gratis boende hos en släktning här så sparar rätt många tusen kronor i månaden där!
Vad gör du i Oslo och hur länge stannar du där?
Jag är här för att jobba, och har fått en anställning i en matbutik i deras färskvaruavdelning. Så det är mycket ost, kött och fisk under mina arbetsdagar och jag lär mig mycket. Som min plan ser ut just nu så stannar jag här till juni, sen vill jag nog tillbaka till Sverige. Fast, bara om jag vet att jag har ett jobb!
Framtidsplaner?
Bo här i Oslo ett par månader, för att tjäna pengar och allt såndant, och försöka få tag på ett sommarjobb i antingen Göteborg, Stockholm eller Norrköping. Blir det Göteborg eller Stockholm ska jag hyra en andrahandslägenhet över sommaren, jobba som attan och fara på minst tre festivaler (som det är planerat nu). Sen, i augusti så flyttar jag till Umeå och blir sambo med min bästa norrbottenbrud, och så ska jag börja plugga. Och så ska jag hinna resa lite också, åtminstone två Londonbesök och helst en resa ner till Berlin också! Håller tummarna för att jag ska kunna resa till Japan med!
Hur går det med jobbsökandet? <3
Har faktiskt fått en anställning i en matbutik, på deras färskvaruavdelning! Just nu är det bara en extratjänst men jag får jobba mycket ändå så det är nästan som en heltidstjänst! Men jag söker fortfarande fler jobbar, främst till sommaren, så jag kanske kan bo i någon trevlig svensk stad då istället.
Skulle du, jag och Zandra kanske kunna bli en trio och dela lägenhet någon gång? Typ Stockholm.
Gärna för mig! Vi borde hyra en två tillsammans i sommar eller så! Vore ett fint sätt att spendera sommaren på.
Kan du spela något instrument? Om ja, vad?
Nej, inga alls. Jag fick en gitarr i julklapp för ett par jular sedan och skulle börja ta lektioner men.. nybörjarlektionerna krockade men mina teaterlektioner så ja, det blev inget av.
Har du några syskon?
Två äldre bröder och två yngre systrar! Mina bröder är dock bara halvbröder men de har ju alltid funnits i mitt liv så det där med blodsband spelar inte så stor roll.
Hur ser du ut?
Något såhär ungefär! 172cm lång, rödbrunt hår, blå inte så jättestora ögon, rätt små läppar och en liten glugg mellan framtänderna, (ingen tandställning längre), smala axlar och bredare höfter, rätt långa ben som jag gör längre genom att använda midjehöga byxor. Något sådant.
Beskriv din klädstil i en mening.
Indietant som ibland fastnar i färgmatchnings-träsket.
Din favorit outfit?
Ett par av mina eiffeltower-jeans från cheap monday, mina bästa vita midjekorta spetsblus med knäppning i ryggen, långt guld-och pärlhalsband och så pippiskorna eller miumiu-platåerna till. Eller mina blå shorts med hög midja tillsammans med det perfekta grå linnet (från dressman av alla ställen!), spetstopp, raybans och så ett par svarta converse till det.
Vart handlar du helst dina kläder?
Jag handlar ju allra allra helst andrahand, och hemma i Norrköping så var Hela Människan min absoluta favorit. Där gör man alltid fynd! Jag köper inte alls mycket nyproducerat längre, bara om jag ser något jag verkligen verkligen vill ha och vet att det kommer vara ungefär omöjligt att hitta något liknande andrahand. Som den här tröjan från h&m som är mitt senaste inköp. Såg den i en katalog, föll direkt, och sen började jakten!
Har du burit den randiga klänningen jag sålde till dig någon gång :*?
- Ja, ett par gånger! Tillsammans med en spetskrage, ljusa strumpbyxor och ett svart skärp i midjan – perfekt!
Vad är det bästa/sämsta du någonsin har köpt?
Bästa: Mina Miu miu-platåskor. Definitivt. Nästan helt oanvända för åttio kronor. Eller min Canon 40D, jag behövde verkligen en uppgradering och Malte har hjälpt mig på traven att utvecklas inom fotografering!
Sämsta: Något av alla de andrahandsköp som jag köpt bara för dem varit billiga, kanske. Eller ett par jeans jag köpte för att ”jag måste ha dem” och har säkert inte använt dem mer än tio gånger på två år.
Vilken var den bästa dagen i ditt liv?
Oj, hjälp. Kanske min studentdag (även om det var lite av de värre också). Hela dagar är svårt sådär, men på senare tid har jag spenderat många bra dagar med mitt honungshjärta.
Vem inspirerar dig?
Inspirerar till vad? Fotomässigt är det mest vänner, olika fotografer runt på nätet. Textmässigt så hämtar jag inspiration från mitt egna liv, eller parallella universum om man kan kalla det så. Jag vet inte om min blogg är en sådan men kanske kan jag pyssla ihop ett inlägg med mina favoritfotografer och så, vi får se!
Blue crayon dreams that no one ever would see
Vad har du på hjärtat?
Konsten att packa ihop sig själv
Hisnande tankar som vi båda tänkte
Sju saker om mig
Jag fick en liten utmaning av fröken Flortunn om att berätta sju saker om mig, så här har ni! (Och jag kan fortfarande inte bestämma mig för hur mycket jag ska skriva om mig själv i den här bloggen).
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ett. Jag äger trettiofem stycken klänningar. Säkert tjugoåtta av dem är köpta andrahand och tio av dessa hänger framme som dekorationer på mina väggar. Det dumma är ju att jag knappt ens använder klänning nuförtiden.
Två. Mitt favoritdjur är blåval. Det är nog det mest fantastiska djuret någonsin, tycker jag! De är det största djuret som någonsin funnits på jorden och ändå verkar de vara så snälla. En av mina livsdrömmar är att få se en levande blåval på nära håll.
Tre. Jag pratar inte alls som jag skriver. Eller ibland kan jag säga ”fasligt” ”himla” eller dylikt men oftast så använder jag mig av uttryck som ”snel hest”, ”lol” och sådant där larvigt.
Fyra. Min dialekt är lite av ett mysterium. Jag pratar i grund och botten med en lätt touch av östgötska, men plockar rätt snabbt upp andra dialekter. Jag blir dock ständigt retad för att jag så fort Norrland nämns i ett samtal, lägger på mig en enklare version av någon typ av norrbottniska. (Dock ska det noteras att jag på kommando är jättedålig på att härma dialekter.)
Fem. Jag använder sen i våras endast byxor med hög midja, allra helst midjehöga. Och just nu kombinerar jag det med blusar i alla dess former.
Sex. Jag dricker inte alkohol. I mitt nästan tjugoåriga liv har jag varit påverkad, så det känns, en endaste gång. Jag accepterar att andra väljer att dricka men tycker att det är himla onödigt då det ju egentligen är ett bedövningsmedel. (Kan tillägga att jag skrivit en tiosidig uppsats om alkoholen och hur mycket den kostar samhället, ingen munter historia alls.)
Sju. Jag har ungefär sett hundrafemtio olika artister/band live, och totalt sett varit på uppemot tvåhundra spelningar/konserter. Jag har nog med andra ord lagt ner mer pengar på konsert/festival-biljetter senaste fem åren än på kläder. Dock så har jag senaste året börjat ta det lite lite lugnare.
Så, jag skickar väl vidare utmaningen!
Emma - http://awidescreendream.blogg.se/
Zandra - http://fyrahundrafem.blogg.se/
Camilla - http://cargohold.blogg.se/
Elinor - http://midori.webblogg.se/
Ég ætla að hlusta á þig
Jag gissar att när något sådant kommer från en av ens vänner vid just ett sådant tillfälle, då ska man lyssna lite extra noga.
Where do you wanna go?
Detta gjorde min dag
Ett brev från andra sidan jorden, från världens bästa fru som befinner sig i Kyoto fram till nästa sommar, och biljetter till ett av mina favoritband - the National! Tredje gången gillt! Räknar med magi då förutsättningar är lite bättre denna gång än de var under deras senaste spelning på Way Out West (lite av en besvikelse, mest på grund av det usla ljudet och skrikande killar som överröstade sångaren). Sen att jag hittade ett par jeansshorts med hög midja som satt som gjutna, för fyrtiofem kronor, gjorde inte dagen sämre.
Hope that something pure can last
Jag försöker övertala mig själv att jag inte hör hemma här men det var länge sedan jag kände mig såhär hemma någonstans. Jag älskar nog den här staden.
Livet är fint med en snussande valp på magen
Är hemma hos världens bästa mamma vars hund fått valpar för sådär fyra veckor sedan. Tänkte att jag skulle kringå min regel med webcambilder i min blogg och visa hur lillebror (till höger) och hur min favoritvalp (som jag döpt till Nemi) ser ut. Dessa två är rätt lika varandra och de andra två flickorna är i princip helsvarta med några få vita fläckar. Behöver jag ens nämna att de ständigt är så fina att jag nog aldrig vill lämna dem?
Ég anda hreinni loft án þín
Fotografen är finaste Johanna under våran söndagspromenad runt Strömmen.
Hon tog min hand och vi båda blundade
Himlans vad jag saknar dig, syster. Kärleken har inga ord i mina tankar, det blir som ett stort glittrigt sprakande moln så fort jag försöker. Det är för stort för att röra vid, det ska bara få finnas där och rädda mig.
Du är den vackraste jag vet.
Tillsnurrade ursäkter om morgondagens sanningar
Värmlandsskogarna väntar på oss
Och ett litet ursäktande att jag mest bara laddar upp foton numera, men det går som liksom inte att skriva när hjärnan smält bort i trettiogradig värme. Fast foton kanske uppskattas mer än ord, jag vet inte.
Men nu, festivalpackning!
Jag vet inte om jag skadar mer än jag trodde
Om några timmar lämnar jag de norra delarna av vårt land, återvänder söderut, för sista gången på en lång tid. Just nu sitter jag i ett obekant pojkrum åtta minuter utanför stadens centrum, en stad som jag en gång planerade för att bli min nya hemstad. Idag har det varit en annorlunda dag, kväll och början på natten. Jag har haft lite av den underligaste men vackraste tiden här senaste veckan. Total frid, överväldigande skönhet, mycket samtal och nya bekanskaper. Vissa saker har tagit slut och andra tagit sin början, varav dem det finns sådant som inte borde existera i våra liv.
Just nu vet jag inte vad jag ska göra och vad jag egentligen råkat dra igång. Jag avskyr bara ondskan så mycket att jag vill krossa den med mina bara händer och låta den möta tomheten som den förtjänar.
Ég afsökunar, kæri vinur.
Hur blir man lugnare?
Om tre dagar är jag i alla fall Stockholm hos lite av världens bästa grabb och sen far jag vidare till midnattssol, jobb och norrbottensmänniskor några dagar. Det närmaste jag kommer semester i sommar, tror jag.
Jag behöver en paus just nu, och när det här är över ska jag inte plugga någonting alls på månader!
Tal till Oss
På tal om mat är det kanske ett under att alla i den här klassen inte rullar fram vid det här laget. Vårt förhållande till mat är nästintill extraordinärt. Jag frågade alla vad deras bästa minne med nh07 var och alla nämnde något som innehöll att äta, och helst mycket. Jag personligen minns en händelse extra tydligt; en studyhall som ägnades åt att äta istället för att studera (vad annars?). Knytkalas har blivit lite av vår grej och just denna eftermiddag hade vi alla sorters saker uppdukade på ett bord, främst sötsaker såklart! Vi hetsåt i ungefär tjugo minuter tills nästan allt var uppätet. Sockerkicken kom ganska snabbt och vi sprang genom korridorerna, skrikandes och skrattandes innan vi slängde oss i en hög på golvet bredvid skåpen. Jag tror hälften av oss somna till en minut innan vi kravlandes tog oss upp från golvet och halvt krypandes tog oss in i det (trygga) klassrummet igen.
Angående vårt klassrum så har vi ända sen första veckan i ettan haft ett speciellt förhållande till det. I början var det väldigt tråkigt men när vi hade fått bo in oss ett tag (lite väl bra, enligt vissa) så har vi i princip vägrat lämna det där rummet, precis som sakerna som hamnar där. Det var först i tisdags det allra sista försvann.
Vi har alltid (de flesta av oss, åtminstone) varit på plats en kvart innan lektionen börjat, sittandes på "våra" platser med böckerna redo framför oss. Särskilt om det är matte som vankas, då börjar vi oftast till och med räkna innan Martin kommer! Detta var ett fenomen som fick NH05 att rysa av obehag, och fick dem att anse att de upptäckt en ny art: Equinus Pluggantus, även kallat: Plugghäst.
Det jag är gladast över med min gymnasietid, med min tid på naturhum, är min klass. Alla de motgångar vi gått igenom tillsammans, alla de dödens veckor vi överlevt på grund av peppande ord (och mutningar med mat) från varandra. Alla danspartyn i klassrummet vi haft, alla prov vi undgått genom kollektiv klagan, alla misstolkningsskämt som fått oss att bryta ihop av skratt.
Människor har kommit och gått i den här klassen men sista läsåret har det som är det riktiga NH07 vuxit fram. Vi har blivit tajtare för varje termin som gått. Vi är alla viktiga delar i den här tacosen; vi tillför alla något med våra personligheter, våra speciella smaker. Vi är den där perfekta tacosen, som inte lämnar ett enda spår på tallriken men får magen att skicka fjärilssignaler till hjärtat.
Jag kommer sakna att kunna gå till en plats där jag vet att det finns personer som kommer ge mig de där fem kramarna om dagen som man behöver. Jag kommer sakna våra bakveckor och att sitta på borden under klassråden. Jag kommer att sakna Oss.
Och glöm inte veckans miljötips:
åk inte hiss.
-------------------------------------------------
Det skrivna utkastet till det tal jag höll igår för mina hjärtevänner i NH07. Min andra familj som idag är upplöst på pappret, men alltid kommer finnas med i mitt (och de andras) minne och hjärtan. Jag älskar er, ponihestarna.
Vor sól og maí ský
Sömn kanske är en bra idé
Jag blir så trött på allt allt allt.
Jag hoppas drömmarnas värld räddar mig.
(För den här gången.)