Ytan ligger närmare än någonsin och jag krånglar till mina ord så inte ens jag själv förstår innebörden av dem två minuter senare. Jag ventilerar de riktiga orden, känslorna, tankarna någonstans där förhoppningsvis inte någon får ta del av dem. Det känns bättre så, även om jag önskade att du råkade hitta dem och förstod precis allting så jag inte behövde förklara själv ännu en gång.

Förtvivlan, hjärtat.
Inga fjärilar för dig längre
bara tryggtheten och lugnet.