Känner mig som en främling ingen ser
Det var aldrig tillräckligt...
Det går inte så bra att skriva nuförtiden. Orden har fastnat någonstans mellan hjärnan, hjärtat och mina händer. Kanske lossnar det någon gång när min hjärna inte längre är pressad hårt mot mitt os frontale - pannben, och mina tankar inte längre är uppsnurrade under marken. Det är inte dåligt men det är inte heller bra, bara snurrigt.
Era Fjärilsord
Johanna
Men oj, vad fint. Den skulle jag vilja läsa, men efter mitt inlämningsdatum :)
mango
kan/vill du bada på torsdag? :)
PUSS!!
hedda
svar:
För det är sant. Alla i popsverige känner till varandra (iaf trogna, länge medfarna, utstickande).
I Stockholm är det ju då ännu mer så. haha. Sen är det 1 miljon människor utanför i sthlm, men dom räknas inte.
nicki
skit fin blogg :)
Trackback
