My mind holds the key

Hamnen bakom ditt fönster
Delar upp, för samman
Samma vatten
olika temperatur
Bakom ditt fönster
En annan temperatur
än här

Hur kan man avsky någon
som man älskar så mycket?

foto härifrån



I'm to young to dance

.0351 .0356 .0312 .0360
.0350.0344


Min helg har bestått av vackra män bara decimeter ifrån mig, dans, fint folk, trånga dansgolv, fina dj's, åttiotalsklänningar, hallonsaft, ömmande fötter, teater och försök till konsertfoto (som redovisas ovan). Det har varit en bra helg och vissa männsikor är bara så fina att jag knappt kan sitta stilla. (Ta åt er, fina flickor!)

Jag har ett riktigt liv jag också

Det är rätt hemskt ibland. Som när det snöar i slutet av april och när ens bästa vän slutar berätta saker för en. Och när man sitter en hel dag och skriver inte en enda rad på den där uppsatsen som är jätteviktig för ens betyg. Det är inte heller så roligt när ens hårfärg bleks på två tvättar och man har två kronor kvar på sin mobil. Fast då är det ju bra att man ska ha en helg som är fylld av aktiviteter med fina människor.

.0932


Sånt där som jag gärna vill ha

UnderbaraClara har en tävling på sin blogg, där man kan vinna ett presentkort på 1500kr från underbara Kii.se om man plockar ihop sin drömoutfit från deras hemsida. Tänk den här fantastiska klänningen, jag är rätt kär.

Drömska incidenter

Med långt flygande hår och luggar som nästan täcker våra ögonen dansar vi runt på sommargrönt gräs. Tre meter bort, nerbäddad i det decimeterhöga gräset, står den stora svarta bandspelaren från tjugohundratvå, tömmer ur sig tonerna från popmannen från Göteborg. Vi dansar snurrar hoppar skrattar viker oss dubbla av glädjen. Glädjen över att vi älskar livet mer än vi någonsin älskat något annat. Och imorgon är det torsdag.

Utbytet av ord meningar fraser tystnad som bara vi förstår. Våra ord färdas tretusen mil innan de stillsamt landar, hamnar i våra blodomlopp via luften vi andas in. Du finns i mitt blod. Vi känner inte varandra, inte fysiskt, men jag vet exakt hur känslan av din hand mot min kind känns.

Ihopkrupen på min mage, i mitt knä, i min halsgrop ligger mitt glädjefluff och trösthjärta. Från dig har jag inga krav och ditt snusande vid mitt öra lugnar stormen i kroppen. Du var så liten första gången du fick mitt hjärta att slå volter och jag visste genast att du och jag skulle andas samma lägenhetsluft under lång tid framöver.

.0823


Aprils vindar inger tumult

För ungefär ett år sedan sysselsatte jag mig själv många timmar genom att sitta och vika sådana här. Klippa, skriva, vika. Lugn och lycka i hela kroppen för kärlek i någon slags fysisk form. Papperslätt kärlek.


 


Det är egentligen läskigt hur väl man minns vissa saker, hur de etsar sig fast. Kanske bleknar sådant med tiden, det kan jag inte veta än. Jag vet bara att jag minns saker jag vill glömma. Aprilvindarna blåser genom mitt hår och in i min kropp, så allt är tumlas om och ordningen förstörs. Tur att solen (och min fantasi) lagar lite av det, åtminstone.


Söknuður

Nostalgi
ut i fingertopparna
Avskyn
Mörkret inifrån
Rullar ur munnen
Lägger sin hinna
över blicken

Allt som är på riktigt
är alltid på låtsats
Blickar som viker undan
kan aldrig vara sanna

Nostalgi
vik undan nu

Med de här tänker jag spendera mina framtida kvällar

.0908


Þoka

.0902


Ég þakka orð þín

På senare tid har antalet besökare här bland mina tillsnurrade ord ökat och självklart blir jag nyfiken (och lite rädd) på vilka ni är som läser mina ord och vilar er blick på mina fotografier, om så bara för en sekund. Det skulle göra mig lite glad i hjärtat, såhär i början av våren, om ni kunde lämna ett litet spår av er existens. Bara ett litet hej så jag kan få kika in hos er, om ni själva finns här på det stora världsnätet. Annars finns jag att kontakta på louisesu@hotmail.com, om det där med kommentarer på bloggar inte är din grej eller om du bara vill.. Skriva något som kanske inte är för hela världen att se.

Jag uppskattar dina ord (Ég þakka orð þín).

.0700


I call this one Death

.0832


Mig dreymdi um þig í gærkvöldi.

Jag vaknade upp med solen i ögonen och stegrande musik på cdspelaren. Bilden av dig, med ett klingande skratt och ett vackert leende, flimrade framför mina ögon när jag sträckte mig efter mobilen. Sjufyrtiosju. Jag sänkte volymen på musiken, la mig tillrätta bland alla kuddarna och blundade och tänkte mig tillbaka. Du glittrade lite extra, mycket mer än alla andra och du slutade aldrig le. Låten gick över till nästa spår och jag öppnade motvilligt ögonen, bilden av dig försvann. Sträckte ut och vred kroppen, nästan som en katt, och satte sedan ner fötterna på det soluppvärmda golvet. Frukost, favorittröjan, lite mascara och borsta tänderna. När jag kom ut från trapphuset, ut på gatan, möttes jag av en morgonglittrande sol och asfalt som luktade av regn efter himlens nattliga uttömmande. Promenaden på tretton minuter kändes mer som fyra och med vindruffsigt hår gick jag upp för de tre trapporna. 1963. Djupa andetag och där satt du i den nedsuttna svarta soffan. Jag brydde mig inte ens om att hänga ifrån mig väskan. En halvmeter ifrån dig stannade jag och du tittade upp. "Hej. Jag drömde om dig inatt - vill du fika med mig?".


Det var ungefär så allt började i ett parallellt universum.


(foto härifrån)


Ärlighet är kanske inte din starka sida

.0575.0559

startsidan  



RSS 2.0