Jag har tappat orden, och hittar inte dina händer under bordet. Ungefär så, ja. Jag kan inte riktigt forma de rätta meningarna som säger hur det känns, jag kan inte ens hitta något bra citat. Känslorna är helt uppupp iväg och ner under havsytan, det snurrar men jag står stilla. Kanske känns det lite som på bilderna nedan, jag vet inte riktigt. (Jag önskar att du var en sån som förstod utan att jag behövde säga så mycket, men jag vet att verkligheten är en annan.) Men ifall jag fick, och inte skulle skada någon, skulle jag nog visst veta exakt vad jag skulle skriva här.
Imorgon åker vi till städernas stad, ungefär. Fint folk, fin musik och allt sånt där i några dagar känns bra. På fredag är det det årets konsert och jag är pepp. I'll be back on monday, see you then!
(Bilden är från min senaste London-resa i maj -08.)
Älskling, jag har hittat in från mörkret det finns hopp om en förändring men det tar den tid det tar En ny start, jag tänker nya tankar men allt det där du föll för finns fortfarande kvar Allting har förändrats men jag känner likadant
Det är svårt när kärlek tar slut. Eller egentligen har den inte tagit slut, den finns där precis lika mycket som förut men.. på ett annat sätt nu än då. Jag bryr mig inte mindre, jag älskar inte mindre men jag tror att det är på ett helt annat sätt än det var förr. Jag är inte riktigt säker, det kanske bara är som jag försöker intala mig själv. Kanske är det precis likadant som förut. Det är så nytt det här, och jag är ganska förvirrad.
Jag är antagligen mer sjuk än vad jag trott. Jag njuter faktiskt av den här mannens röst och den här låten (oj vad pappa kommer bli stolt nu). Gubbrock med inslag av lite country kanske ändå har en viss charm. Dock är videon lite väl macho-country men åh, låten! Jag ska nog försöka ta och se honom live nästa gång han kommer till Sverige, vilket säkert inte lär dröja länge. Sällskap någon?
Med de här skorna på fötterna skulle jag nog känna mig genom-snyggast. Sen att det är inspirerat av omslaget till ett av mina favoritalbum gör inte saken värre - mums! Finns även med "Wish You Were Here" och "Animals"-omslagen. Jag ska hålla utkik efter ett par i London! (Hur kan jag ha missat det här, egentligen?)
Världen tog ett snedsprång och vi tappade balansen
Ny frisyr, ny hårfärg. En ny tid? Nu vill jag fylla hela min garderob med endast svarta, mörklila, och skogsmörkt gröna kläder. Idag finns det fortfarande kvar en liten doft av sommaren i luften men jag längtar bara efter hösten nu.
Jag läste en sak idag, en sak som fick mig att tänka till. Saker och ting är inte riktigt som jag vill att det ska vara nu. Det är mer olycka och dåliga känslor än längtan och fjärilar. Jag vill inte att det ska vara så. Jag har gjort många saker fel, det erkänner jag. Jag har under lång tid gjort, sagt och agerat på helt fel sätt vid vissa situationer och varje gång har saker brutits ner, lite i taget. Istället för att ha tålamod, visa tillräckligt mycket respekt och accepterat allt som det är har jag varit väldigt egoistisk, (omedvetet) försökt ändra på sådant som inte ska behövas ändras på och antagligen stampat ner en självkänsla några meter. Just nu vet jag inte alls hur saker kommer gå, om det här är slutet eller början på en annan fas. Jag vet inte alls hur allt dåligt som byggts upp som en mur, sten på sten, under väldigt lång tid, ska gå att riva. Jag vet inte vad hjälpen är. Kanske är det för sent eller så behövs det bara tid. Jag vågar och kan inte ens hoppas på någonting längre.
