Sista fredagen i september klippte jag till den där tjocka helluggen jag så länge längtat efter. Nu, nästan elva veckor senare tyckte jag visst att det var dags att blogga om det. Nu blir det till att spara ut på längden och fortsätta med det röda, sen när jag tröttnat på det långa vill jag nog kapa av allt och bleka det superblont (igen).

Annars då? Har börjat packa lite smått inför flytten från lägenheten med ljusa trägolv och gråa väggar, och jobbar mina sista dagar här i Sverige. Och så försöker jag träffa alla mina hjärtan och säga hejdå-nu-syns-vi-inte-på-ett-tag-igen. Jag längtar även om jag knappt vet vart jag ska ta vägen av nervositet.

Och varsågoda för ett Riktigt blogginlägg, för en gångs skull!