Vilka är ni egentligen, som läser mina ord och ägnar mina foton några sekunder av ert liv? Jag blir nästan lite rädd och skygg när statistiken går upp men ingen avslöjar sin existens. Gör mig trygg?

Just nu har en mörk skugga av inspirationstorka intagit mina fingrar, känslor och tankar. Detta resulterar i en oanvänd kamera och ett dammigt block. Allting är som liksom lite fel och en ekande skräck sprider sig i min kropp för sådant som har med omvärlden via www-adresser att göra. Jag vet inte vad som är rätt eller fel längre.