Glittrande intermezzon
Min hand vilar på din bröstkorg. Grå bomull mellan vår hud. Någonstans därunder slår ditt liv med sjuttiotvå slag i minuten. Med mjuk och svag röst undrar du vad jag tänker på. Jag önskar att jag också klädde i att vara kär. Jag känner hur ditt hjärta för en nolldelssekund stannar upp, slutar slå. Jag vänder mitt ansikte mot ditt, betraktar det i ljuset från gatlyktorna utanför. Du blundar, andas inte. Du kanske kan växa in i det, tillsammans med mig? Jag blundar, med handen kvar på ditt hjärta. Om du lovar att inte växa ifrån mig?
Du snurrar tre varv innan du stannar upp och glittrar med ögonen för lyckan du bär på dig just nu. Är den inte fantastisk? Du snurrar hundraåttio grader till och beundrar din reflektion med de största ögon jag sett. Tre meter emellan oss och din glädje strålar igenom mig, som en sorts strålterapi som tar död på allt elakartat. Du samlar ihop ditt långa hår, gör en provisorisk frisyr. Tänk dig något såhär, och sen ett par fina skor till det. Du ställer dig lite på tå och ler mot mig i spegeln. Jag tänker att någon aldrig varit så enkelt vacker som du.
Din lugg är stripig av vattnet som himlen tömmer ur sig över oss. Som om vi behövde lite extra vatten, för att spä ut vår koncentration. Som att världen inte riktigt kan existera om vi fortsätter vara såhär näratajtasamma. Men vårt känsloklister är starkare än de yttre krafterna, än det sura regnet som letar sig in under våra kragar.
Obeskrivligt vackert. Tack för att vi får ta del av dina underbara talanger!
Sv: Konstigt att det blir så! Det kanske är lite av barnasinnet man fortfarande har; att man liksom vill göra precis det man inte kan eller får.
Ingen fara! Jag menade vartenda ord. Tack för att du tog dig tid att läsa vad jag hade att säga och visa på min blogg! Det är galet fint det här med bloggar egentligen. Det är som att människor från hela världen har en visningsyta var på utställningsplatsen internet, som vi får fylla med allt vad vi vill visa för alla andra. Tänk så mycket fint!
Ååååh!
Vackert vackert^^ Man undrar vem du tillägnar dina fina texter?
Det är en gåva att kunna skriva och beröra! (Och håller med ovanstående^^)
otroligt fint!
sv: varsågod och tack så hemskt mycket och ja,pandor är så himla fina. jag ville ha en pandatatuering förut, nu vet jag inte längre.
"Ååååh!" som i: Jag tappade alldeles orden för att det är så väldans vackert. Hur lyckas du fånga solnedgången & dess färger? För mig tycks det vara omöjligt.
Fint. (:
Mystiskt, bildligt, abstrakt... sådana saker är bra. Det välkomnar alla trots att det är alldeles eget. Jag tycker om. Tycker om att läsa det du skriver. Gör mig inspirerad att avancera i bloggvärlden med en "textblogg"... hm.
du skrivet mycket mycket bra!
Sv: Dom är tyvär sålda!
SV ; ååh, vilken fin kommentar. och jag kan bara hålla med. varje ord!
hoppas vi syns i sthlm då :*
aj, vad fint du skrev.
(Sputnikälskling är verkligen något alldeles speciellt. Jag älskar när Sumire försöker förklara att det inte kommer vara detsamma om hon inte får ringa mitt i natten & ställa sina underliga frågor.)
du skriver så förbaskat fint!
sv: tack! förstår vad du menar, blir ett slags djup i bilderna, som det ska va!
råkar hitta din blogg och gillar redan bloggen med det fina namne. andvari och tänker sigur ros, mån tro, är det just sigur ros du också tänker på eller har jag helt fel?
ja den låten är så himla fin! och att den är me di remember me är ännu bättre! är en riktigt sigur ros fan jag, och ser att du har så fina texter här också! :)
ja takk albumet är så fint,älskar också untitled albumet! :)
varsegod! :)
SVAR: ne kanske inte. men du kan ju prova, så letar du bara efter liknande saker liksom ;) hur högt är skyhögt? för de höga finns kvar, finns ju svarta som är normalhöga, låga och så höga, fråga! de jag såg igår var i alla fall väldigt höga *: jaa, så fina! haha precis, men det kommer, någon gång!
Jag har kikat runt på dina bilder och måste bara få säga att dom är oerhört fina och stilfulla. Många av bilderna andas lugn....
Så fint!
