En underbart trevlig och fin helg tillsammans med sötaste Johanna i Stockholm. Vandrandes omkring på Söder, prata om lite allt möjligt och oj vad naturligt det kändes! Det var ändå första gången vi träffades men det kändes mer som vi känt varandra i några evigheter? Hon är fin, den där flickan. Bland annat såg vi på en fasligt fin (men ack så hjärtskärande sorglig) film - Lars and the Real Girl och frös tillsammans med cirka.. femhundra andra på Centralstationen. Man fick värsta kicken av det, totalcoolt! Sen så var vi så trötta att vi nästan somnade i middagen så vi tog Roslagsbanan hem och låg och pratade istället för att partyparta (på bio). Lagom genom-mys!

Det är trevligt att träffa nya människor, särskilt om det verkligen klickar som det gjorde mellan dig och Johanna.



Fina bilder också, du får Stockholm att verka så fint.

Va kul att det klickade sån bra :) känner igen känslan av att det känns som att man känt varandra i evigheter:P

Åh, jag var ju också i Stockholm i helgen. ^^

Kul att höra att du hade det fint! (:

sv:

Jag förstår helt hur du resonerar, men samtidigt betyder det inte att man träffas hela tiden bara för att avståndet är betydligt närmre. Det finns otroligt många stunder då jag legat ensam i min säng och haft hundratals scenarion i huvudet då jag inte var ensam, utan med Henne. Det jag främst tror är en fördel i en långdistansrelation (otroligt långt och jobbigt ord?) är det där att man uppskattar varann på ett annat sätt och att man inte tar varann för givet på samma sätt. Och det finns faktiskt fler kommunikativa medel än brev och häst och vagn idag så det underlättar ju helt klart.



Det här med att ta för givet kanske har lite med Stockholm att göra också eftersom jag faktiskt går i skola på Söder så är det en stor del av min vardag och min vardag är inte alltid den bästa kan jag tycka och det påverkar nog min åsikt om Söder och stan kanske, men jag kan tycka på just sommaren att vår kära huvudstad är den finaste staden som finns, när man står där på Söders toppar och tittar ut över den sovande staden i solnedgången. Och alla promenadstråk som finns, man kan gå genom hela staden om man har lust och ork samtidigt som man kan fotografera överallt, nåt för dig?



Du är välkommen upp hit fler gånger, och vem vet om våra vägar korsas? ;)



Ledsen om det blev en hel jävla uppsats nu (hoppas du orkar läsa)

jag vill inte ha linsgryta :( haha

jag vill inte ha linsgryta :( haha

sv:

O andra sidan är väl tonårskärlek inget som varar allt för länge heller? ;p

Jag vet exakt vad du menar, vi har alla varit där och vi kommer falla dit igen. Det är lika säkert som att solen går upp imorgon också. Ett andetag, en kyss och en dag i taget är det som fungerar även om man ibland gärna vill hoppa över vissa steg i livet.