Det där med att planera hur ens sommarlov ska se ut och bli är en svår sak har jag upptäckt. För det är ju, som alltid, inte bara min vilja som spelar roll utan en hel del andras också. Lite synd. Jag hade en helfin planering som jag kunde leva med (dock fylld med punkter som inte är bekräftade ännu), även om det inte var Exakt som jag ville (för det är orealistiskt om något). Jag gissar på att det kommer sluta med att jag är ganska ensam den här sommaren också och att mitt hjärta får kännas helt ungefär en eller två veckor, av nio. Jag hoppas i alla fall att Arvika kommer att bli som jag vill, med finaste sällskapet. Annars lär ju den här sommaren kännas ganska bortkastad tyvärr..